.
|START |Vår verksamhet 
Studiecirkeln       
Kontakta oss      
|Falluja-
insamlingen
|Vad händer i Irak?
Krigsförbrytelser  
Motståndsrörelsen
|"Demokratin" 
Regimen i Irak
Folkrätt             
|Imperalism           
Olja och ekonomi
Iraks grannar      
|Antikrigsopinion 
Vad gör Sverige?
Media & desinfo.
|Vad händer i USA? 
I övriga världen?   
|
.
Föreningen IrakSolidaritet
Irak

. .
Utskriftbar version
.
VAD HÄNDER I IRAK?
KRIGSBROTT
MOTST.RÖRELSEN
USAs ETABL I IRAK
Senast ändrat
2015-09-09
2015-09-01
2015-09-01
2015-08-28
utdrag
2015-08-28
2015-08-28
Joe Biden, Obamas vice-president, på blixtbesök Bagdad 090915Han är djupt impopulär i Irak. Hans delnings-och splittringspolitik upprör irakierna. I Bagdad sammanträder han med USAs ÖB i Irak general Odierno, USAs nye ambassadör Christopher Hill och gröna zonens utrikesminister Zebari. Granateld träffade samma dag gröna zonen, nära USAs befästa mastodontambassad
2015-08-28
Utförsäljningen av Iraks oljaLasse Karlssons artikel, "Fortsatta motsättningar och oklarheter kring Iraks olja", kommer längre ner på denna sida.Utförsäljningen av Iraks olja”Stoppa dessa kontrakt som gynnar de multinationella bolagen och förpassar den irakiska oljepolitiken tillbaka till 20-talet”, säger den irakiske oljeexperten Issam Al-Chalabi som talade i Sverige november 2008 på inbjudan av IrakSolidaritet.”Vi hotas av ekonomisk ockupation”, säger Jaber Khalifa Jaber, chef för parlamentets olje-och gasutskott.De bolag som fick lämna Irak när oljan nationaliserades 1972, bjuds nu åter in av den irakiska klientregimen.
2015-08-28
 
2015-08-26
utdrag
2015-08-26
USA:s ambassadör i Irak Christopher Hill kräver att Irak öppnar fler oljefält för investerare.Mer än en tredjedel av Iraks totala oljereserver ska bjudas ut till de internationella bolagen i december.
.



PRESSMEDDELANDEN
SITE-KARTA


BRÄNNPUNKT IRAK
V å r   t i d n i n g
INNEHÅLL
.

Att räkna Iraks döda

DrLesRoberts.jpg
Dr Les Roberts
Foto: Anne Koerber/LSHTM.

Den amerikanske forskaren dr Les Robert ledde 2004 en statistisk undersökning av de dödsfall som orsakats av Irakinvasionen. Hans resultat visade att ungefär 100.000 irakier hade dödats efter invasionen. Han talade om undersökningen med Joseph Choonara, på brittiska Socialist Worker online 23 april 2005.

Din undersökning om dödligheten i Irak som publicerades i den välrenommerade tidskriften The Lancet i november (2004) orsakade rubriker över hela världen. Vad fick dig att genomföra undersökningen?

Detta är ungefär det nionde ”heta krig” jag har arbetat i. I de flesta krig dör folk mer av sjukdom och samhällets sönderfall än av kulor och bomber. Men när jag läste tidningarnas rapporter om kriget handlade det bara om kulor och bomber. Jag tyckte inte att rapporterna beskrev irakiernas lidande särskilt bra.

Jag trodde det skulle tjäna irakiernas intresse om jag beskrev det de verkligen dog av. Om vi därför skulle finna att de dog av diarré skulle vi kunna göra något åt det.

Om de dog i barnsäng hemma för att de inte vågade ta sig till sjukhus skulle vi kunna göra något åt detta. Till vår stora överraskning upptäckte vi att detta var inte det de dog av. De flesta dog av våld.

Tommy Franks från US Central Command sa till pressen att USAs krigsmakt inte ”räknar kroppar”, trots de krav som finns för ockupantmakter i Genèvekonventionen. Du visade att det är möjligt att uppskatta dödligheten.

Javisst. Jag smugglades över gränsen in i Irak. Jag reste med bara en resväska och 20.000 dollar i fickan. Det enda som behövdes för att göra undersökningen var sex tillräckligt modiga irakier.

Under krig är allt smutsigt och Genèvekonventionen lägger mycket få begränsningar. Men under en ockupation är det helt annorlunda.

Som jag förstått finns samma tvång för ockupationsmakter som för en polisman gentemot lokalbefolkningen på gatan -- att gripa dem om de gör något olämpligt, men att i övrigt skydda dem.

De flesta som dödats av koalitionen var kvinnor och barn, vilket betyder att mycket våld har använts, förmodligen alltför mycket.

För min del är det exakta antalet dödade inte så viktigt. Det är många tiotusentals. Det är helt enkelt inte godtagbart, vare sig det är 80.000 eller 140.000 dödade.

Vilka metoder använde ni i undersökningen?

Det vi gjorde var faktiskt inte särskilt invecklat. Först gick vi till hälsoministeriet och frågade dem hur många människor som fanns i varje stad och varje by 1 januari 2003.

Sedan valde vi slumpmässigt ut 33 grannskap vi skulle besöka. I vart och ett av dessa grannskap valde vi slumpmässigt ut ett hus och besökte 30 av de mest närbelägna husen.

En del av de matematiska detaljerna kanske är komplicerade men grundtanken var att få fram nära 1.000 hushåll som representerar hela Irak.

Hur kan du sammanfatta huvudresultaten?

Slutsatsen är att hur än dödstalen beräknas är de mycket högre efter invasionen än före.

De flesta dödsfallen berodde på våld och större delen av dem hade orsakats av koalitionsstyrkorna. Det är ingen tvekan om att dessa ”överdödsfall” var ett resultat av invasionen, inte av någon ny influensaepidemi eller liknande.

Finns andra undersökningar av dödstalen i Irak? Bekräftar de era resultat?

I en mycket ansedd tidskrift med namnet New England Journal of Medicine fanns en artikel 1 juli 2004. Militärläkare intervjuade soldater som återvände hem från Irak.

De intervjuade dem eftersom de var intresserade av posttraumatiska stressyndrom och frågade soldaterna om stressande händelser de kan ha varit med om.

Bland annat fann de att 14 procent av marksoldaterna hade dödat en icke-stridande och att 28 procent av de återvändande marinsoldaterna hade dödat en icke-stridande.

Om man bearbetar siffrorna kommer man fram till en som ligger förbaskat nära vår uppskattning i The Lancet.

Det har gjorts andra undersökningar med liknande resultat. Men när media talar om vår siffra jämför de nästan alltid med den lägsta uppskattningen. Denna uppskattning – The Iraq Body Count – räknas ut av akademiker som grundar sig på pressrapporter.

Fastän the Iraq Body Count underuppskattar totalantalet döda tycks mönstret i er Lancet-undersökning överensstämma med mönstret i deras rapporter.

Ja, mönstren i våra undersökningar är helt förenliga. Akademikerna som gör The Iraq Body Count har från första början sagt att deras bevakningsnätverk inte är, och inte kan vara, komplett. De utgör de dödsfall som rapporteras i pressen.

Men jag är mycket tacksam för att de under ett och ett halvt år, då vi övriga var för rädda för att resa till Irak och göra något på markplanet, påminde världen om att civila dog.

Hur var det att resa runt och tala till irakier på markplanet? Hindrade säkerheten er?

Amerikaner är så hatade att jag inte kunde gå omkring och tala med folk. Vi brukade slumpmässigt välja ut en punkt i varje ”kluster” – i varje by eller stad vi undersökte.’

Jag brukade visa vårt irakiska lag hur de slumpmässigt skulle välja ut en punkt i en stad, hur de skulle använda GPS (Global Positioning System) för att rita upp en karta över staden och köra till punkten, hur de skulle välja ut husen i närheten av punkten.

Det finns alltid någon i de första husen som är lite krånglig. Det kan vara en kusin på besök och vi måste besluta oss för om han ska räknas in i urvalet. Vi arbetade oss genom de första klustren tillsammans för att gå igenom dessa frågor.

Jag brukade promenera omkring på gatorna tillsammans med vårt intervjuarlag. Sedan brukade jag gå och gömma mig i en bil och irakierna besökte husen på egen hand. Jag var nästan aldrig ute i offentligheten.

Min chaufför hade tre bröder så han hade tillgång till fyra olika bilar. Han brukade hämta mig i en ny varje morgon. Vi brukade ge oss i väg vid olika tidpunkter och använda olika vägar.

Jag for ut med intervjuarna bara de första åtta dagarna. Åttonde dagen tog polisen våra intervjuare medan jag var i bilen och såg allt och denna upplevelse var ganska obehaglig.

Därefter var vi övertygande om att intervjuarna visste vad de gjorde och de behövde mig inte där. I omkring 15 dagar stannade jag bara på ett hotellrum och gick inte ut.

Orsakade USA-trupperna några besvär?

Då var allt så uppstressat, och det tror jag det är fortfarande, att varenda bil genomsöktes av den lokala polisen, i några områden av upprorsmän och av koalitionstrupper eller deras irakiska kollegor.

I många områden är polisen inofficiellt på motsatt sida till de lokala irakiska styrkorna. Det är alltid stressande att komma till en vägspärr.

Fick du en uppfattning om krigets övriga kostnader, förutom frågan om dödstalen?

Jag studerar dödstal – det är det jag vet något om. När jag talade med medarbetare vid icke-statliga organisationer, mina kollegor och min chaufför brukade jag fråga om saker och ting hade blivit bättre. De sa att en del saker hade blivit bättre men de var verkligt bekymrade över säkerheten.

De flesta av dem hatar amerikaner, de flesta vill ha ut koalitionsstyrkorna. Men trots att allt är en sådan röra är de förvånansvärt hoppfulla om framtiden.

Två tredjedelar av alla dödsfall av våld i er undersökning hade inträffat i en enda stad – Falluja. Varför var dödsfallen så koncentrerade till denna stad?

Staden utsattes för intensiv granatbeskjutning veckorna innan vi intervjuade. Vi försökte intervjua 30 hushåll. Nästan vart annat hus vi gick till var tomt.

Vi hoppade över dem och gick till andra hus. Vi tror att våra resultat om något är en underskattning av antalet döda på grund av antalet tomma och förstörda hus. En del familjer hade förmodligen flytt men många andra var förmodligen döda.

Av de familjer som stannat kvar i Falluja hade en fjärdedel förlorat en familjemedlem under de månader som föregick intervjun. Vem vet hur många som dött sedan anfallet mot staden i november (2004).

Jag blir mycket arg över bevakningen av Falluja. Jag hörde ett program på allmänradion i USA förra veckan. De sa att häften av de 200.000 människor som bodde i staden förmodligen hade återvänt. Nå, hälsoministeriet hade talat om för oss att befolkningen brukade vara 310.000.

USA-pressen hade blivit manipulerad. Det låter inte lika illa om de säger att 50 procent snarare än 30 procent av befolkningen har återvänt.

Under invasionen av Falluja sa talesmän för Pentagon upprepade gånger att de trodde 3.000 till 5.000 huvudsakligen utländska stridande fanns kvar i staden och att större delen av den civila befolkningen gett sig av.

Nå, de gick in och de dödade en massa människor – uppskattningarna varierar mellan 600 och 2.100 – och de tog till fånga 1.600.

Bara 30 av fångarna identifierades som utländska stridande – bara 2 procent av de som tagits till fånga. I mitt land hölls ingen ansvarig för det som antingen var en lögn eller en absurd underrättelsemiss.

Jag vet att fruktansvärda saker skedde i Falluja, men ingen har fått minsta chans till god information om vad som skett där.

Vilka reaktioner blev det på er undersökning när den offentliggjordes?

Bevakningen i pressen varierade oerhört. Den var mycket olika i USA och i Europa. Jag blev mer intervjuad av tidningar och radioprogram i Europa än i USA. Intervjuerna i USA skedde med vänstermedia, marginella media som inte har särskilt stor publik.

Och det politiska gensvaret?

Utrikesminister Jack Straw utfärdade i Storbritannien ett pressuttalande där slutsatserna angreps. Jag var ganska nöjd med att det brittiska folket hade medkänsla nog att kräva en förklaring av den näst största medlemmen av koalitionen som invaderade Irak.

Jag är missnöjd med att det i USA inte funnits någon liknande protest eller krav på förklaring. Att döma av opinionsundersökningarna trodde 60 procent av den amerikanska allmänheten samma dag som presidentvalet hölls att bevis hittats i Irak för massförstörelsevapen.

I Storbritannien är det nästan ingen som tror det, av vad jag förstått.

Ända från början stod den amerikanska allmänheten bakom invasionen. Efter 11 september fanns en viss hämndkänsla hos allmänheten vilket inte existerade i Storbritannien. Där var folk emot invasionen från början.

Vår press är också mer ”inbäddad” än er. Om man lyssnar till BBC får man en mindre fördomsfull syn än i USAs främsta media.

Er undersökning offentliggjordes precis före presidentvalet. Man kanske skulle vänta sig att demokraterna skulle haft intresse av att höja sin partiprofil.

Det kan jag inte spekulera i, men det gjorde de inte. Den demokratiske presidentkandidaten John Kerry röstade till förmån för Irakinvasionen. Större delen av Demokratiska Partiet gick med på detta. Detta gör dem åtminstone medskyldiga i detta fiasko.

Jag får intrycket av vad du säger att du motsatte dig kriget. Vilken återverkan fick undersökningen på dig personligen?

Jag är inte pacifist. Jag har arbetat på platser där jag ville att fredsbevarande styrkor från FN skulle komma. Jag tror det finns problem i världen där ett militärt gensvar kan vara lämpligt.

Men jag anser att det i mitt land, särskilt bland mitt lands ledare, finns en stark missförståelse av vad hemskt krig kan vara och all misär och lidande som det medför. Mitt land gick till krig alldeles för lättvindigt. Det visar våra data starkt.

Jag reste till Irak i en önskan att hitta färre döda. Det föll mig alls inte in att jag skulle hitta flera dödsfall orsakade av koalitionsstyrkorna än av icke-koalitionsstyrkor. Med tanke på pressen i vårt land var det otänkbart.

Jag är övertygad om att kriget har varit ett dystert misslyckande. Människor i mitt land kanske inte kommer att övertygas om det på många år. Men vi har sått fröna till ett hat i enorm omfattning.

Läs intervjun i original via länken nedan. Där finns också en länk till hela texten från The Lancet.

Gå längst upp på sidan

 

Sammanfattning av rapporten
i The Lancet

  • Undersökningen fann att dödsrisken i Irak blev 2,5 gånger större efter invasionen.
  • Två tredjedelar av alla våldsamma dödsfall rapporterades i staden Falluja. Men även bortsett från dessa data ökade dödsrisken 1,5 gång.
  • Undersökningen uppskattar att 98.000 dödsfall utöver det normala inträffade i Irak under 17,8 månader efter invasionen. I denna siffra inräknas inte data från Falluja. Siffran är högre om data från Falluja räknas in.
  • Före invasionen var de huvudsakliga dödsorsakerna naturliga, som hjärtattacker, men efter invasionen ökade de våldsamma dödsfallen 58 gånger. Dessa väldsamma dödsfall stod för större delen av ”överdödligheten” i Irak under den undersökta perioden.
  • De flesta av de våldsamma dödsfallen stod koalitionsstyrkorna för, huvudsakligen genom flygangrepp. Våldsamma dödsfall var vanliga och rapporterades i 15 av de 33 undersökta områdena. Enligt de intervjuade var de flesta av de människor som rapporterades dödade kvinnor och barn.
  • Mortality Before and After the 2003 Invasion of Irak: Cluster Sample Survey offentliggjordes i The Lancet november 2004. Författare var Les Roberts, Riyadh Lafta, Richard Garfield, Jamal Khudhairi och Gilbert Burnham. Rapporten finns tillgänglig på www.thelancet.com i PDF-format (gratis registrering krävs) eller via länken nedan.

    Gå längst upp på sidan

    Andra rapporter

  • Iraq Body Count
    Iraq Body Count sammanställs av akademiker ur pressrapporter om dödade i Irak. Gå till www.iraqbodycount.net där senaste siffran finns.

    Enligt undersökningen i The Lancet ger Iraq Body Count en mycket lägre siffra eftersom den grundas på ”passiv övervakning” av nyhetsrapporteringen. Dock, ”som monitor av trender, är den nära parallell med resultaten av denna undersökning: De flesta förlusterna uppstod sedan de större striderna i maj 2003 upphört och takten av civila dödade har stigit under senare månader fram till november 2004”.

  • Combat Duty in Iraq and Afghanistan
    Rapporten Combat Duty in Iraq and Afghanistan, Mental Health Problems and Barriers to Care offentliggjordes i New England Journal of Medicine. Gå till www.nejm.org. Denna rapport baseras på intervjuer med amerikanska hemvändande marktruppssoldater och marinsoldater.

    Den räknar med att 14 procent av soldaterna i ”USA Army ground forces” och 28 procent av marinsoldaterna sagt sig vara ansvarig för ”döden för en icke-stridande” i Irak. Enligt Pentagonsiffror hade 1.048.884 USA-soldater tjänstgjort i Irak i januari 2005.

    Dessa siffror tyder på att tiotusentals irakier dödats av amerikanska marksoldater. Och, som Les Roberts påpekar, de flesta förlusterna i våldsam död i Irak orsakades snarare av luftangrepp än av marksoldater.

    Copyright: Socialist Worker

    Gå längst upp på sidan

  • Senast ändrad: 2009-10-11
    .
    IrakSolidaritets
    Plattform
    .

    • USA ut ur IRAK – villkorslöst och omedelbart!

    • Ett fritt och självständigt Irak!

    • Stöd motstånds- kampen!

    • Inget svenskt stöd till ockupationen!


    ----------------------


    • An unconditional and immediate US withdrawal from Iraq!

    • A free and independent Iraq!

    • Support for the resistance struggle!

    • No Swedish support to the occupation!


    Iraq Solidarity Association in Stockholm

    .
    Irak
    .
    International Anti-Occupation Network
    .
    Fred i Irak är en möjlighet
    Le Feyt-förklaringen
    Le Feyt forklaring 08.pdf
    .
    .
    IrakSolidaritets
    Uttalanden
    Läs mer
    .

    Brännpunkt Irak
    (vår tidning)

    Läs mer
    .
    Iraks kulturarv måste räddas
    Läs och skriv på!
    .
    Stöd Iraks akademiker och intellektuella!
    Läs och skriv på!
    .
    USA ut ur Irak
    ../../page_images/dot.gif
    Powered by Enburk
    © 2005-2008 IrakSolidaritet | Kontakt: info@iraksolidaritet.se | http://www.iraksolidaritet.se .