Följande rop på hjälp kom från en irakisk kvinna som bor i byn
Al-Kmira.Honär gift och bor i makens storfamilj. De gav sig iväg till arbetetförnästan en månad sedan och kunde sedan inte återvända till hemmet idenbelägrade byn. De bor nu hos vänner i Bagdad, utan sinapersonligatillhörigheter eller kläder. Al-Kmira är en by med någratusen invånarei Al-Fahhamma-fälten nordöst om Bagdad. Den är välkändför sitt vackralandskap och sitt jordbruk.
Det är så denna berättelse av
Sabah Ali presenteras på
Brysseltribunalens hemsida
här.
Detär nu på fjärde veckan som folket i Al-Kmira är under belägring. De kaninte ge sig iväg, inte ta sig hem, inga livsmedel, ingen försörjning.
Vivet inte hur de mår, hur de klarar Ramadan-fastan. Media fastar också,i rapporteringen om vad människorna i denna by går igenom.
Amerikansk-irakiskatrupper angrep Al-Kmira-området efter en inledande belägring påenvecka. Striderna med detta samhälle pågick i två dagar.
Endel av människorna som gav sig iväg och inte kunde ta sig tillbaka saatt trupperna hade lidit svåra förluster. Andra påstod att det fannsiranier bland de döda i milisen som deltog i attacken mot Al-Kmira.
Sh.T,kvinnan som sände ut nödropet per telefon utan att uppge sitt namn badav människor med samvete om hjälp att lyfta belägringen av Kmira, attlåta livsmedel nå folket. Livet stannade av, sa hon. De som gett sigiväg kunde inte återvända och de som är belägrade inne i byn kan intetasig ut. Anställda och arbetare kan inte gå till arbetet.
Vägspärrarna,vare sig det är regeringens eller milisens, är hindret för livsmedlentill folk, och de blev beslagtagna när en del försökte brytabelägringen. De som försökte föra lite livsmedel fick höra: Skickardumat till dessa hundar!?
Sh.T sa att invånarna försvaradesignär den första attacken misslyckades. Amerikansk-irakiskakrypskyttar ligger på lur på människorna, som mestadels tillhörNidawat-stammen somär känd för sitt intensiva motstånd motockupationen. Många av männen sitter fängslade sedan början avockupationen.
Många försök gjordes av framstående människor istammen att lösa problemen genom förhandlingar. När förhandlingarslutligen kom igång fick de väljamellan total förstörelse eller atthelt lämna trakten. Representanter för milisen sa till dem: Antingen nieller vi. De irakiska trupperna(inrikesministeriets kommandosoldater)upprättade en militär vägspärr vid huvudinfarten till området, mittemot den första grinden till”Tourist Baghdad Island”. Strax efter dennavägspärr upprättades fler spärrar av miliser som tillhör de politiskapartier som är representerade i regeringen. På samma sätt upprättadesvägspärrar vid den andra utfarten från det ockuperade området, på vägenmot BobAl-Sham och al-Husseiniya, öster om Bagdad.
Sh.Tbekräftade att regeringsrepresentanterna bryr sig om civilisterna ellersörjer fö rdem under belägringen. Hon begärde att belägringen skulleupphöra och att civilisternas säkerhet skulle garanteras, särskilteftersom Eid (avslutningsfesten för ramadan) kommer snart och eftersomdessa människor tillbringat hela ramadan under belägring.