Intervjun på svenska.
I maj talade Uday i Spanien på flera orter inbjuden av CEOSI som ingår i samma nätverk, IAON (International AntiOccupation Network) som IrakSolidaritet.
”Sedan 2003 har en miljon människor dött och 4 miljoner barn är föräldralösa. Den stora paradoxen är att vi är ett rikt land, men folket får söka mat i avskrädeshögarna för att överleva”.
”Barn dödas, kvinnor och män våldtas. Det finns hemliga fängelser, familjer mördas av amerikanska bomber, det sker dagliga förödmjukelser. Fotografierna visar bättre än ord vad ockupationen har fört med sig”, säger Uday medan han visar skakande foton på sin dator för journalisten.
Hans fru och 3 barn bor i Syrien sedan 2 år. Hans bror, skokastaren, som arresterades när han kom hem för att delta i ”Vredens dag”, flydde till Libanon när han släpptes och har av regimen förbjudits att återvända till Irak.
Jag avskedades från min tjänstemannapost på kulturministeriet när Munthadar kastade skorna mot Bush.
Sen dess var vi ständigt trakasserade och bevakade. Till sist fick min familj av säkerhetsskäl resa till Libanon, men jag kan inte överge vår kamp för oberoende.
PH (tidningen)
När och varför började ni organisera demonstrationer i Irak?
UZ: Vi demonstrerade redan, men protesterna tog fart i och med Tunisien och Egypten så vi sammankallade en demonstation till den 25 februari (Vredens dag). Det blev stora manifestationer i städer som Mosul, Basra, Bagdad och Diwaniya. Sunniter, shiiter, kurder, turkmener deltog.
Det irakiska folketär inte sekterister. Protesterna är inte sekteristiska. Sekterismen finns hos politikerna. Jag är shiit och demonstrerar med många sunnimuslimer mot en övervägande shiiamuslimsk regering.
UZ tror att de kommer att vara möjligt att vidmakthålla demonstrationerna och att de utvecklas till en civil olydnadsrörelse som i Mosul där yrkesorganisationer, läkare, ingenjörer, skolor etc. samordnar protesterna.
Repressionen mot demonstranterna har varit hård: ”Tårgas , batonger och till och med kulor. Minst 50 människor har dödats och 100-tals har sårats.
Jag blev själv attackerad och gripen 25 februari (Vredens dag). Jag tvingades stanna 5 dagar i fängelse. Jag torterades med el, de bröt nyckelbenet, vred till en handled och bröt mitt vänstra ben (som fortfarande var gipsat under Spanien besöket):
De amerikanska styrkorna stöder de irakiska styrkornas repression av fredliga demonstranter. Amerikanska helikoptrar flyger på låg höjd över demonstranterna och har till och med hällt ut sopor på dem”.
UZ säger i intervjun att inga krav på förbättringar kan uppfyllas medan ockupationen pågår och tilläger att demonstranterna kräver att de ”sekteristiska kvoterna” som ockupationen införde, tas bort.
Detta system innebär att premiärministern måste vara shiamuslim, parlamentets ordförande sunni och preseidenten kurd.
Vi kräver att oskyldiga fångar friges! Det handlar om 10.000-tals män och kvinnor som inte har en aning om vad de anklagas för.
”Vårt mål är att leva i värdighet, i frihet och oberoende. Bara så blir det möjligt att uppnå arbete, elektricitet, slut på korruptionen, förbättringar i levnadsstandarden”.
Vi tar bara mot stöd från de tusentals demonstranterna. Vi har avvisat stöd från stater eller partier. Vi arbetar enbart för folkets bästa och vill inte bli anklagade för att arbeta för andras intressen.
På frågan om UZ:s organisation har kontakt med det väpnade moståndet svarar UZ så här: ”Ja naturligtvis. Vi har samma mål som det väpnade motståndet: slänga ut ockupanterna, men vi gör fredligt motstånd genom protester. Motståndet stöder detta fredliga alternativ.
Detta stöd utnyttjas mot oss av regeringen som anklagar oss för att ha kontakt med terrorister, men vi är bara medborgare som inte har andra vapen än våra röster”.
UZ diskuerar även Irans roll i Irak.
Han anklagar Iran för dess inblandning och de proiranska och iranska grupperna för att utöva repression i Irak. Iranska miliser har gjort stor skada och finns infiltrerade i den irakiska regimen genom t.ex. premiärministerns Dawaparti.
De iranska miliserna finns överallt och har till och med hemliga fängelser.
Om de s.k. uppvaknanderåden som gick ut och stödde USA, säger UZ att de utgör en del av ”den amerikanska industrin”. Några av medlemmarna har gått tillbaka till motståndsrörelsen, men många känner sig övergivna och lurade. De får inte utlovade tjänster i armén. Al-Maliki litar inte på dem eftersom de är sunnimuslimer.
De utgör ett exemple på USA:s taktik att söndra och härska. Ockupationen utnyttjade befolkningens oskuld och naivitet, sådde ut sekterism och manipulerade för att splittra.
Befolkningen har förstått detta spel och sekterismen har ingen framgång bland befolkningen.
Intervjun har förkortats och koncentrerats.
Kommentar från IrakSolidaritet:
”Uppvaknanderåden” avlönades av USA. Eftersom Al Qaidas framfart dödade många civila framförallt i Anbarprovinsen, använde USA detta argument för att få med sig en del sheijker som erbjöds vapen och pengar för att bekämpa Al-Qaida och lyckades med dessa argument rekrytera ett antal. 300 dollar/månad är inte oviktigt i sammanhanget. Al Qaida var och är mycket impopulära hos befolkningen. Uppvaknanderupperna har nu splittrats, löftena om tjänst i armén har bara uppfyllts när det gäller en liten minoritet. USA slutade betala deras sold och Al-Maliki skulle ta över, men sekteristen Al-Maliki har i de flesta fall struntat i sina löften och vill inte anställa sunnimuslimer. Många har mördats och en del har återvänt till motståndet.
Vi ska heller inte glömma att Al Qaida kom med ockupanterna och spelar dem i händerna. ”Kampen mot den globala terrorismen” används som förevändning för USA:s krig och döljer kampen om olja, gas och andra marknader och strategiskt inflytande och kontroll.
Sigyn Meder 110621
läs fler artiklar om det manifesterande Irak
läs mer om protestesterna i Irak
110621
