.
|START |Vår verksamhet 
Studiecirkeln       
Kontakta oss      
|Falluja-
insamlingen
|Vad händer i Irak?
Krigsförbrytelser  
Motståndsrörelsen
|"Demokratin" 
Regimen i Irak
Folkrätt             
|Imperalism           
Olja och ekonomi
Iraks grannar      
|Antikrigsopinion 
Vad gör Sverige?
Media & desinfo.
|Vad händer i USA? 
I övriga världen?   
|
.
Föreningen IrakSolidaritet
Irak

. .
Utskriftbar version
.
VÅR VERKSAMHET
FÖRENINGEN
STUDIECIRKELN
KONTAKTA OSS
Senast ändrat
2015-09-09
2015-09-01
2015-09-01
2015-08-28
utdrag
2015-08-28
2015-08-28
Joe Biden, Obamas vice-president, på blixtbesök Bagdad 090915Han är djupt impopulär i Irak. Hans delnings-och splittringspolitik upprör irakierna. I Bagdad sammanträder han med USAs ÖB i Irak general Odierno, USAs nye ambassadör Christopher Hill och gröna zonens utrikesminister Zebari. Granateld träffade samma dag gröna zonen, nära USAs befästa mastodontambassad
2015-08-28
Utförsäljningen av Iraks oljaLasse Karlssons artikel, "Fortsatta motsättningar och oklarheter kring Iraks olja", kommer längre ner på denna sida.Utförsäljningen av Iraks olja”Stoppa dessa kontrakt som gynnar de multinationella bolagen och förpassar den irakiska oljepolitiken tillbaka till 20-talet”, säger den irakiske oljeexperten Issam Al-Chalabi som talade i Sverige november 2008 på inbjudan av IrakSolidaritet.”Vi hotas av ekonomisk ockupation”, säger Jaber Khalifa Jaber, chef för parlamentets olje-och gasutskott.De bolag som fick lämna Irak när oljan nationaliserades 1972, bjuds nu åter in av den irakiska klientregimen.
2015-08-28
 
2015-08-26
utdrag
2015-08-26
USA:s ambassadör i Irak Christopher Hill kräver att Irak öppnar fler oljefält för investerare.Mer än en tredjedel av Iraks totala oljereserver ska bjudas ut till de internationella bolagen i december.
.



PRESSMEDDELANDEN
SITE-KARTA


BRÄNNPUNKT IRAK
V å r   t i d n i n g
INNEHÅLL
.

Hur kan amerikanska soldater bli torterare?
Seminarium 8 oktober 2011 med den amerikanske undersökande journalisten Joshua Phillips på ABF Stockholm.

Joshua Phillips amerikansk undersökande journalist har ägnat fem år att studera tortyr under ockupation i Afghanistan och Irak och publicerat det i en nyutkommen bok: None of us were like this before. Joshua  Phillips var inbjuden till Afghanistanveckan och talade i  Stockholm och i Göteborg. Här är ett sammandrag av hans anförande vid mötet den 8 oktober på ABF i Stockholm som organiserades av föreningarna Afghanistansolidaritet, IrakSolidaritet, FIB/K och Kvinnor för fred.

Avslöjande att CIA använde tortyr bland annat så kallad Water boarding då en fånge sänks ned i vatten och hotas att dränkas (water boarding) har mycket uppmärksammats i medierna. Vice president Dick Cheney i Bushadministrationen kallade detta ”vidareutvecklade förhörsmetoder” och hävdade att det inte var tortyr.  Argumentet var att vi använder det på våra egna trupper och då är det legalt att använda också på andra. Argumenten var vidare att det rörde sig om ett begränsat antal fångar, det gav viktig information om terrorism och de lämnade inge bestående spår på fången. Så med det skulle det alltså vara OK att använda metoden.

Men det är i själva verket mycket allvarligt. Om vi som amerikaner eller det internationella samfundet skulle tillåta detta utan att utkräva ansvar för de som godkänt det eller deltagit i det skulle det leda till mycket svåra skador för allt upprätthållande av humanitära lagar. Håller vi inte de högsta politiska ledarna ansvariga för det som nu har skett kommer det mycket väl att kunna hända igen i framtiden.
Varför det är så relativt tyst om tortyren beror tror jag på ett skickligt användande av argumentet att det gett viktiga resultat mot terrorism.
Om vi sedan ser till den amerikanska militärens användande av tortyr som i Abu Ghraib så är bilderna därifrån det som den vanlige amerikanen främst förknippar med tortyr. Bilderna var så kraftfulla att de kvarstår i minnet.
 Cheney och de andra i administrationen talade om CIAs användande av tortyr. Men där rör det sig om ett ganska begränsat antal personer som utsatts även om det på inte sätt ursäktar tortyren. Här rörde det sig om cirka 100 fångar som utsattes för detta. Vad han inte talar om är tortyr utförd av den amerikanska militären.
Den amerikanska militären i Irak , Afghanistan och Guantanamo  internerade 10 000 till 30 000 fångar och inräknat vad specialstyrkor tog säkert betydligt fler än så. Här finns den helt dominerande delen av tortyranklagelserna.
Genom intervjuer med såväl fångar som soldater vet man att tortyren började redan 2002.
Från 2006 har 862 fall av misstänkt tortyr rapporterats. Men det finns all anledning att tro att antalet fall är avsevärt högre än detta. I en artikel jag publicerade i The Nation och public service- televisionen och som byggde på intervjuer även med de militära förhörsledarna själva visades att antalet som inte undersöktes vidare eller ens rapporterades in var i storleksordningen flera hundra om inte flera tusen.
Den fråga som fick mig att börja undersöka de här övergreppen närmare var: Vad i hela världen är det fått amerikanska soldater att tortera fångar? Hur kunde de tro att tortyr var effektiv, nödvändig och tillåten?
USA har haft erfarenheter av tortyr tidigare men aldrig i den här omfattningen. Det har heller aldrig skett med ett slags legitimering som är något av en revolution i uppfattningen av tortyr.
För att förstå det måste se hela bilden av USA i krig och opinionen hemma.
Jag kommer inte att tala om tortyren utförd av CIA. Den har diskuterats mycket i olika media. Jag tar upp tortyren under militären vilken är betydligt mer omfattande och mycket mindre beskriven och förstådd.
CIA-tortyren var mer direkt styrd av Vita Huset och under strikta direktiv från högsta politiska ledningen. Det fanns direktiv om hur man kan fängsla människor och till och med hur de kunde torteras.
Den tortyr som utfördes av militären har liknande grund och här finns tre kategorier inblandade.
 Soldater på låg nivå som var fångvaktare och i Abu Ghraib , på  Baghrambasen i Afghanistan och på Guantanamo  med flera platser. De hade varken utbildning eller mental beredskap att hantera fångar.
Andra kategorin var förhörsledarna som var utbildade att genomföra förhör och undersökningar.
Den tredje kategorin var militära befälhavare och ledande militärer ända upp i ledningen i Pentagon. Här rörde det sig både om befälhavare ute på fältet och policyansvariga i högsta staberna som gav direktiven.
Hur det här kunde hända är en komplicerad fråga som det finns inte bara en förklaring som täcker alla fallen.
På Guantanamo och på små framskjutna baser i Afghanistan och Irak fanns det förhörsledare som inte hade någon grundläggande förståelse för det krig de deltog i. De förstod inte vilka talibanerna var eller vilka motståndsgrupperna i Irak var. Militären har själva talat om vilken svårighet de upplevde av att ha knappast någon kunskap om den situation de hade att hantera.
Från början hade USAs ledning en uppfattning som bland andra försvarsminister Donald Rumsfeld förde fram att man kunde genomföra de här krigen med mycket få soldater på marken och istället förlita sig på högteknologiska vapen. När det sedan stod klart för militären att de förlorade soldater och råkade ut för ständiga bakslag blev de desperata. Det tog sig uttryck i att de satte in vanliga soldater för att fängsla folk, gripa personer genom nattliga räder och annat på mycket lösa grunder.
I Irak till exempel häktades folk som hade bilder på Saddam Hussein hemma och kunde misstänkas tillhöra det förbjudna Baathpartiet eller som hade mobiltelefon och kunde misstänkas använda den för att detonera vägbomber. Det fanns förhörsledare som utan kunskap om befolkningen, utan kunskap om landets historia och kultur förhörde hundratals människor som häktats på väldigt lösa grunder. På sätt fylldes fängelserna snabbt upp. Även om bevis saknades ville förhörsledarna inte frisläppa fångar som sedan de kommit ut kanske skulle kunna vända sig mot ockupanterna.
Förväntningarna hos de militära befälhavarna både på marken i Afghanistan och i Irak samt i Pentagon var att förhörsledarna skulle komma fram med information som var relevant och som kunde användas för att förhindra attacker mot de främmande styrkorna.
När man inte fick önskat resultat gav det upphov till frustration och desperation både hos de militära ledarna på marken och i Pentagon som krävde att förhören skulle fungera . Det ledde till en komplett kollaps av hela systemet inte bara i de framskjutna baserna i Afghanistan och Irak utan av samma skäl också i Guantanamo.
Många intagna var fängslade på grund av att belöningar satts ut. Särskilt gällde det i Afghanistan där människor fängslades på grund av stamfejder, lokal fiendskap och annat. Det här har belagts av militären själv och har offentliggjorts av organisationer för mänskliga rättigheter.
Men det var ändå inte i första hand faktorer som brist på kunskap och motgångar på marken som var avgörande för att tortyr kom att användas. Förklaringen från både förhörsledare och högre befäl var att fångarna i själva verket skulle varit skolade i att klara sig igenom förhören utan att lämna uppgifter.  Fångarna skulle ha fått detta från en al Qaida-handledning kallad Manchestermanualen. Den hittades år 2000 hos en misstänkt al Qaida-medlem i Manchester. I den finns ett kort avsnitt som säger i stort sett: ge ingen användbar information och säg efteråt att du blev torterad.
Det låg till grund för den instruktion som sedan kom från Pentagon och undertecknades av Donald Rumsfeld 2 december 2002: Teknik för bekämpning av motstånd. Detta var det första militära (CIA hade ett eget) programmet för sträng förhör/tortyr- metoder.
 Programmet som först användes på en intagen på Guantanamo kom sedan till Irak 2003 och spreds därefter snabbt inom hela militären.
En chockerande upptäckt jag gjorde var att Bushadministrationen inte gjort någon undersökning av effekterna av tortyr. Man tycker att om de ger ut ett direktiv som legaliserar tortyr så skulle de åtminstone ha gjort sin hemläxa och förstå effekterna. Förhörsledare på marken såväl som högre befäl och ledningen i Pentagon baserade sig på hörsägner och rena myter om hur våld och tortyr skulle kunna tvinga fram sanningen.
Soldater jag intervjuat i framskjutna baser har berättat att de använt stress, påtvingad vakenhet, sexuella övergrepp och deras egen form av water boarding mot fångar.
 Det fanns alltså en rad olika skäl till att enskilda soldater som inte hade utbildning för att förhöra fångar kunde komma att bli torterare. De gjorde det av frustration och vrede, för att de inte visste någon annan metod och framförallt för att det fanns detta direktiv uppifrån som legaliserade tortyren. Avgörande för om tortyr används är också att högre befäl låtsas att inte se det.
Ytterligare ett skäl är att de som ville avslöja tortyren, whistleblowers, ofta blev stoppade eller förföljda. Den sergeant som fann bilderna från tortyren i Abu Ghraib hängdes ut av högsta militärledningen och tvingades mer eller mindre under jorden i USA. Jag tror att högsta militärledningen med det ville skicka en signal till alla att hålla tyst med sådana uppgifter i framtiden.
Mycket av övergreppen skedde under Bush men det finns ingen vilja hos Obama att göra upp med detta. Han förklarade istället: ”Vi ser framåt och inte bakåt”. Det innebär att inget ansvar  kommer att utkrävas för tortyren.
Organisationer för mänskliga rättigheter i USA har konstaterat 184 direkta dödsfall av tortyr i Afghanistan och Irak och det kan vara ännu fler idag. Då presidenten säger att inget ansvar skall utkrävas är risken stor att detta kommer att upprepas i framtiden.
Lars-Gunnar Liljestrand har sammanfattat.

Seminarium 8 oktober 2011
med den amerikanske undersökande journalisten Joshua Phillips
på ABF Stockholm.
111130
Här följer en intervju med Joshua Phillips om tortyrens konsekvenser även för många av förövarna.
Jason Leopold, känd för sina artiklar om bl.a USA:s tortyr, gjorde intervjun med Joshua 21 december 2011.
Joshua Phillips intervjuas av Veterans for Peace
111231

Senast ändrad: 2011-12-31
.
IrakSolidaritets
Plattform
.

• USA ut ur IRAK – villkorslöst och omedelbart!

• Ett fritt och självständigt Irak!

• Stöd motstånds- kampen!

• Inget svenskt stöd till ockupationen!


----------------------


• An unconditional and immediate US withdrawal from Iraq!

• A free and independent Iraq!

• Support for the resistance struggle!

• No Swedish support to the occupation!


Iraq Solidarity Association in Stockholm

.
Irak
.
International Anti-Occupation Network
.
Fred i Irak är en möjlighet
Le Feyt-förklaringen
Le Feyt forklaring 08.pdf
.
.
IrakSolidaritets
Uttalanden
Läs mer
.

Brännpunkt Irak
(vår tidning)

Läs mer
.
Iraks kulturarv måste räddas
Läs och skriv på!
.
Stöd Iraks akademiker och intellektuella!
Läs och skriv på!
.
USA ut ur Irak
../../page_images/dot.gif
Powered by Enburk
© 2005-2008 IrakSolidaritet | Kontakt: info@iraksolidaritet.se | http://www.iraksolidaritet.se .