.
|START |Vår verksamhet 
Studiecirkeln       
Kontakta oss      
|Falluja-
insamlingen
|Vad händer i Irak?
Krigsförbrytelser  
Motståndsrörelsen
|"Demokratin" 
Regimen i Irak
Folkrätt             
|Imperalism           
Olja och ekonomi
Iraks grannar      
|Antikrigsopinion 
Vad gör Sverige?
Media & desinfo.
|Vad händer i USA? 
I övriga världen?   
|
.
Föreningen IrakSolidaritet
Irak

. .
Utskriftbar version
.
IMPERALISM
OLJA OCH EKONOMI
IRAKS GRANNAR
Senast ändrat
2015-09-09
2015-09-01
2015-09-01
2015-08-28
utdrag
2015-08-28
2015-08-28
Joe Biden, Obamas vice-president, på blixtbesök Bagdad 090915Han är djupt impopulär i Irak. Hans delnings-och splittringspolitik upprör irakierna. I Bagdad sammanträder han med USAs ÖB i Irak general Odierno, USAs nye ambassadör Christopher Hill och gröna zonens utrikesminister Zebari. Granateld träffade samma dag gröna zonen, nära USAs befästa mastodontambassad
2015-08-28
Utförsäljningen av Iraks oljaLasse Karlssons artikel, "Fortsatta motsättningar och oklarheter kring Iraks olja", kommer längre ner på denna sida.Utförsäljningen av Iraks olja”Stoppa dessa kontrakt som gynnar de multinationella bolagen och förpassar den irakiska oljepolitiken tillbaka till 20-talet”, säger den irakiske oljeexperten Issam Al-Chalabi som talade i Sverige november 2008 på inbjudan av IrakSolidaritet.”Vi hotas av ekonomisk ockupation”, säger Jaber Khalifa Jaber, chef för parlamentets olje-och gasutskott.De bolag som fick lämna Irak när oljan nationaliserades 1972, bjuds nu åter in av den irakiska klientregimen.
2015-08-28
 
2015-08-26
utdrag
2015-08-26
USA:s ambassadör i Irak Christopher Hill kräver att Irak öppnar fler oljefält för investerare.Mer än en tredjedel av Iraks totala oljereserver ska bjudas ut till de internationella bolagen i december.
.



PRESSMEDDELANDEN
SITE-KARTA


BRÄNNPUNKT IRAK
V å r   t i d n i n g
INNEHÅLL
.

”2003-2013: Det irakiska motståndet, Amerikas 'smutsiga krig' och omskapandet av Mellanöstern”, Del 2

Ockupationen har gått in i en ny fas. Inbördeskrig och uppdelning av Irak och hela Mellanöstern tänkbart scenario .
Den översta rubriken är en översättning av titeln på fyra artiklar av Dirk Adriaensens från BRussells Tribunal. Hela artikelserien ger en bra återblick på de tio år som nu gått sedan den folkrättsvidriga invasionen av Irak 2003. Här summeras och kommenteras kring artiklarna 3 och 4. Länk till kommentarerna kring artiklarna 1 och 2 här.
Som ett komplement till den här artikeln har jag även använt Jeremy Scahills nyutkomna bok om ”smutsiga krig” och en del andra artiklar på BRusell Tribunals hemsida samt även Dagens Nyheter den 17 juni 2013. DN är ett typexempel på hur västmedier fungerar som megafoner för amerikansk desinformation.

Arne Hjorth, IrakSolidaritets styrelse, sammanfattar och kommenterar
Originalartiklarna på engelska och några fler artiklar i ämnet följer efter artikeln.

Ockupationen har gått in i en ny fas. Inbördeskrig och uppdelning av Irak och hela Mellanöstern tänkbart scenario
.
Den översta rubriken är en översättning av titeln på fyra artiklar av Dirk Adriaensens från BRussells Tribunal. Hela artikelserien ger en bra återblick på de tio år som nu gått sedan den folkrättsvidriga invasionen av Irak 2003. Här summeras och kommenteras kring artiklarna 3 och 4. Länk till kommentarerna kring artiklarna 1 och 2 här.
Som ett komplement till den här artikeln har jag även använt Jeremy Scahills nyutkomna bok om ”smutsiga krig” och en del andra artiklar på BRusell Tribunals hemsida samt även Dagens Nyheter den 17 juni 2013. DN är ett typexempel på hur västmedier fungerar som megafoner för amerikansk desinformation.


Den brittiske generalen Sir Michael Rose krävde i BBC:s program ”Newsnight” den 9 januari 2006 att Tony Blair skulle ställas inför riksrätt för deltagande i invasionen av Irak. Han sa också: ”Att gå till krig på vad som visar sig vara falska bevekelsegrunder är någonting som ingen skulle tillåtas att slippa undan med.”

Vi vet hur det har gått – hittills har ingen av krigsförbrytarna Tony Blair, George W Bush et consortes ställts inför rätta. En av de medskyldiga till de fortfarande pågående brotten mot Iraks folk, president Barack Obama, har t.o.m. belönats med Nobels Fredspris. Brotten har inte upphört i och med USA:s påtvingade truppbortdragande den sista december 2011. Kriget och ockupationen fortsätter med andra medel. Det är den bild som Dirk Adriaensens tecknar i framförallt de två sista artiklarna, del 3 och 4.

Den amerikanske journalisten Seymor Hersh beskrev i the New Yorker den 15 december 2003 hur USA tvingats ändra taktik när det visade sig att Bush och Blair missbedömt omfattningen av motståndet. ”Vi måste skrämma irakierna till underkastelse”, säger en pentagonrådgivare som citeras av Hersh. Den tillämpade taktiken gick nu alltmer ut på ”förebyggande människojakt” (preemptive manhunting). ”Vi behöver ett mer okonventionellt svar, men det kommer att bli stökigt (messy)”, förtydligar rådgivaren.

Nu påbörjades något som senare skulle benämnas ”the surge”, på svenska ungefär svallvåg, eller i det här fallet i betydelsen anfallsvåg. När Irak inte kunde erövras med överväldigande vapenmakt, bestämde man sig för att totalförstöra landet (förutom oljeministeriet). Taktiken blev densamma som tillämpades under Vietnamkriget med det s.k. Phoenixprogrammet. Det går ut på att man ”tömmer ut vattnet för fisken” – utan vatten (folket) kan fisken (gerillan) inte existera. Kriget riktas medvetet direkt mot civilbefolkningen genom enorma terrorbombningar och med stor eldkraft. Falluja 2004 är bara ett av exemplen. En stad av ungefär Malmös storlek lades i ruiner, omringades med vallar så att ingen tänkbar motståndare (”terrorist”) slapp levande ut. I anfallet användes uranvapen och fosforbomber som lett till en fruktansvärd hälsokatastrof med missbildade barn och en galloperande ökning av cancer inom hela befolkningen. Den ansedda brittiska tidningen the Guardian skrev så sent som den 25 oktober 2012 om Falluja under rubriken ”Offren i Fallujas hälsokris kvävs av västvärldens tystnad”.

I början av 2004 påbörjades uppbyggnaden av paramilitära enheter med bl.a exilgrupper som förts in på amerikanska stridsvagnar. I dessa enheter ingick även andra grupperingar som Badrbrigaderna med iranska inslag, men även kriminella element ur den irakiska befolkningen och dessutom privata legoknektar från det amerikanska Dyncorp och Blackwater. Dessa enheter sattes nu in för att terrorisera och mörda irakier. Förebilden var det som kallas för ”the Salvador Option” från dödspatrullernas verksamhet i Sydamerika. Överste James Steel och ambassadör John Negroponte, båda med lång erfarenheter av ”smutsiga krig” och urskillningslösa mord på civila i El Salvador och andra latinamerikanska länder, anlitades nu för att träna och utbilda ”Special Police Commandos”. Dessa dödspatruller, där amerikanska rådgivare deltog, släpptes sedan loss i bl.a. Bagdad, där i första vågen intellektuella ur medelklassen mördades. Målet för det ”smutsiga kriget” är civilbefolkningen. Det är en strategi av statsterrorism och kollektiv bestraffning mot hela befolkningen med målet att tvinga dem till underkastelse.

Mellan 50 till 180 döda kroppar dumpades under den värsta perioden dagligen i Bagdad efter brutal misshandel. Många av de döda hade utsatts för tortyr med borrmaskiner och glödande cigaretter. Inga undersökningar av dessa mord genomfördes och ingen av de skyldiga ställdes inför rätta. När dessa mord blev nyheter 2005 lades skulden på ”upprorsmän” som påstods ha klätt sig i stulna polisuniformer. Den amerikanske överbefälhavaren i Irak 2007-2008, general Petraeus, påstod senare att tortyren utförts av skumma (rouge) element ur det irakiska inrikesministeriet. Till saken hör att inrikesministeriets fängelse, där tortyren utfördes, låg på 7:e våningen i samma byggnad där Petraeus och andra amerikaner arbetade, fast på 8:e.

Den okritiska attityden från västlig media inför de amerikanska nyhetskommunikéernas desinformation förebyggde massiva internationella protester och var helt i enhetlighet med den förtäckta, tysta och mediafria vinklingen i den enorma eskaleringen av kriget som nu inleddes mellan 2004 och 2007 mot det irakiska folket och motståndsrörelsen. Tiotusentals irakier försvann under den värsta perioden av det ”smutsiga kriget”. Många sågs fösas upp på lastbilsflak av uniformerade miliser, ofta för att gå en säker död till mötes. Inrikesministeriets dödspatruller rörde sig obehindrat genom både amerikanska och regimtrogna irakiska vägspärrar.

Sambandet mellan USA och den av Iran understödda Badrmilisen, poliskommandona och den s.k. ”Vargbrigaden” omnämndes aldrig i nyhetskommunikéerna. Den amerikanska handen bakom dessa brutala och grymma våldshandlingar doldes effektivt och nyhetsredaktörerna på de tjänande tidningsdrakarna i väst skapade intrycket av att det var irakierna själva som stod bakom det ”meningslösa våldet”. Dirk Adriaensens skriver att:

”De som i första hand bär ansvaret för den här policyn, och för de brott det innebar, är de individer i den civila och militära kommandostrukturen i USA:s försvarsdepartement, i CIA och Vita Huset som tänkte ut, godkände och implementerade i Irak terrorpolitiken 'Phoenix' eller 'Salvador Option'.”

FN:s rapport om mänskliga rättigheter i Irak från 2006 beskrev konsekvenserna av den förda politiken i Bagdad, men ingenting nämndes om USA:s inblandning och ansvar. OHCHR,

FN-organet för mänskliga rättigheter, genomförde under åren 2006 till 2009 ett antal kurser i mänskliga rättigheter för al-Maliki-regimen och dess olika ministerier. Det irakiska folkets bödlar utbildades i hur ”mänskliga rättigheter” skulle kunna integreras i ”kriget mot terrorismen”. Hyckleriet ser ut att sakna alla gränser när det gäller Irak: Det ordnades seminarier och konferenser på olika platser samt även ”workshops” för Malikis tjänstemän på betryggande avstånd i Cypern. OHCHR öppnade ett ”center för saknade och försvunna personer” och ett nationellt ”center för rehabilitering av tortyroffer”. Som Dirk skriver stängde FN-tjänstemännen sina ögon och klev in i en fantasivärld av ”blomstrande demokrati”. Man kan gå in på OHCHR:s hemsida och läsa vidare att ”Situationen för mänskliga rättigheter i Irak förblir skör alltmedan nationen fortsätter sin omvandling från år av diktatur, konflikt, och våld, till fred och demokrati” (rapport 2011). Men, skriver man också, ”en destabiliserande faktor när det gäller säkerheten var det stadiga tillbakadragandet av kvarvarande USA-styrkor….”. Det låter som ett beklagande. Inte ett ord om att det är USA som genom sin politik att ”härska genom att söndra” har förorsakat kaoset och våldet. I en rapport om mänskliga rättigheter från 2007 omnämndes faktiskt urskillningslösa attacker mot civila och krav på undersökningar restes, men ingenting hände mer med det. Mänskliga rättigheter gäller inte för Irak, summerar Dirk.

Även den Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) har indirekt tagit ställning för brotten mot Iraks folk. Domstolen har mottagit 240 besväranden (communications) om situationen i Irak. Men den tillgängliga informationen, skriver ICC, ”innehöll inga bärande indicier på att koalitionsstyrkorna hade avsikten att förstöra, i sin helhet eller till delar, en nationell, etnisk, rasmässig eller religiös grupp som sådan”, som krävs av definitionen av folkmord (Artikel 6). Inte heller, fortsätter ICC, ”fanns det indicier på erforderliga element för ett brott mot mänskligheten, d.v.s. allomfattande eller systematiska attacker riktade mot någon civilbefolkning”. Fakta i det här fallet talar för sig själva. Inte heller internationell rätt gäller för det irakiska folket.

Efter USA:s truppbortdragande i december 2011 har kriget och ockupationen ändrat karaktär. Definitionen på en ockupation är inte enbart att truppernas antal uppgår till 50 000, 100 000 eller fler soldater. Som en irakier skriver i ett långt brev till Dirk Adriaensens, så innebär tillbakadragandet en stor seger för det irakiska folket. Han skriver också att motståndsrörelsen nu förbereder sig för den andra fasen i kampen mot den ockupation, som också består av alla de strukturer och marknadsideologier som påtvingats av USA i form av bl.a. amerikanska storbolag och dess säkerhetsvakter och legoknektar. Kampen fortsätter också mot den sekteristiska Malikiregimen och dess splittringspolitik. Det ”smutsiga kriget” fortsätter, skriver Dirk. USA stannar i Irak. 3 000 till 5 000 ”rådgivare” finns kvar, dessutom beräknas 8 000 av de 16 000 på världens största [USA-]ambassad i Bagdad syssla med ”säkerhetsfrågor” plus 5 000 nya privata ”säkerhetsentrepenörer” (d.v.s. legoknektar). Totalt uppskattas USA ha tillgång till minst 13 000 beväpnade ”säkerhetstrupper”. Antalet kan också utökas av USA genom olika manipulationer för att dölja sanningen för den amerikanska allmänheten och världsopinionen. Därtill kommer också den största armé USA någonsin har skapat, utbildat och beväpnat utanför det egna landet – den närmare en miljon man starka irakiska armén. Det är också en form av ockupation – genom ombud.

Som ett komplement till Dirks artiklar kan man läsa Jeremy Scahills nyutkomna bok ”Dirty Wars – The World Is A Battlefield”. Den behandlar mer ingående den nya utvecklingen av ”smutsiga krig” efter 11 september 2001. Arkitekterna bakom den nya strategin var dåvarande vicepresidenten Dick Cheeney och försvarsminister Donald Rumsfeld under George W Bushs presidenttid. Attacken mot World Trade Center blev startskottet för ett nytt skov i USA:s ”smutsiga krig”. Scahill klargör skillnaden mellan ”covert operations”, d.v.s. förtäckta, men oftast synliga operationer där USA:s hand bakom kuppen eller attacken döljs och ”clandestine operations” (hemliga operationer) där allt skulle ske utan all insyn från media eller den amerikanska senaten och kongressen. Mellan dessa typer av operationer, som ofta sammanblandas, finns naturligtvis en stor gråzon, men det viktiga är att ”covert operations” kräver presidentens godkännande i varje enskilt fall. ”Clandestine operations” gick däremot helt vid sidan om alla politiska övervakningsfunktioner. Inget godkännande från presidenten krävdes. Dessa operationer fick nu efter 11 september 2001 fritt spelrum i det fördolda, inte ens den amerikanska ambassaden eller regeringarna i respektive land blev informerade. President Obama har inte bara övertagit föregångarens politik, han har kraftigt utökat antalet hemliga operationer till att omfatta 120 länder jämfört med 60 under George W Bush 2008Detta är naturligtvis ett klart brott mot all internationell lag och rätt, som USA helt enkelt sätter sig över. Så här skrev Nicolas J.S. Davies i tidskriften Z Magazin i marsnumret 2012:
Barack Obama har stoppat paraden med misstänkta i orangea sparkdräkter, försedda med huvor och handklovar, som snubblar ut ur amerikanska plan i det tropiska solskenet i Guantánamo, men han har inte gjort så för att återupprätta lagen. Istället har han i stor utsträckning ersatt Bushs politik med en global kampanj för att helt enkelt kallblodigt mörda ett stort antal människor: terroristmisstänkta, motståndskämpar och vem som helst som har lagts in i en hemlig lista av hemliga skäl.” De döda talar inte. Större delen av de som mördas är oskyldiga civila, kvinnor och barn, som alltid finns på de platser där attackerna genomförs. Dessa operationer utförs både med dödspatruller på mark och med drönarplan från luften.

Paraplyorganisationen för dessa hemliga operationer är ”Joint Special Operations Command” (JSOC). Som chef för denna hemliga organisation utsågs General McChrystal (2003-2008). Hela hans 33-åriga karriär i spion- och övervakningsbranschen är till stor del hemligstämplad. Elitorganisationen JSOC är så hemlig att Pentagon under åratal vägrade att erkänna dess existens. Till sitt förfogande har JSOC även andra organisationer som Navy SEALs, Delta Force och olika typer av dödspatruller, som ofta byter namn från t.ex. TF121 till TF145 eller något annat, allt för att vilseleda och undvika att spåra de skyldiga. Schahill berättar i sin bok om att JSOC också har ansvaret för s.k. ”black sites”, d.v.s. svarta eller mörkade anläggningar – eller i klartext tortyrcentra. Varken Röda Korset eller några andra organisationer har tillträde till dessa tortyrcentra. En av dessa ”black sites” är Abu Ghraib, vars verksamhet avslöjades av journalisten Seymor Hersh. När publiciteten var ett faktum skyndade sig de ansvariga att skylla ifrån sig på några ”ruttna äpplen” (bad apples) bland vakterna och torterarna. Bilderna på nakna irakier som travades upp i högar eller flinande amerikanska torterare som gjorde utfall med morrande hundar mot skräckslagna irakier kablades ut över världen. Det intryck Vita Huset nu förmedlade med hjälp av sina trogna massmedier var att detta med Abu Ghraib var något ensartat och att de skyldiga (”de ruttna äpplena”) skulle ställas till ansvar. Men ansvarskedjan pekade rakt upp, högt i den amerikanska administrationen till arkitekterna av tortyrpolicyn – vicepresident Dick Cheeny och försvarsminister Donald Rumsfeld samt i slutändan även president Bush, som gett sitt godkännande till dessa brott. Abu Ghraib är bara ett av flera tortyrcentra. Två andra exempel är NAMA och flygbasen Balad i Irak där samma omänskliga tortyr ägde rum. Det finns minst ett dussintal liknande ”hemliga” tortyrcentra som Abu Ghraib spridda i flera länder förutom Afghanistan och Irak.

Bilden av det ”meningslösa våldet” eller det ”sekteristiska våldet” i Irak är ett ständigt och kärt återkommande tema i västmedia. USA:s hand (JSOC) och al-Malikis dödspatruller bakom skeendet döljs konsekvent för allmänheten. Dirk skriver att USA beväpnade Iraks shiamilis för att slå ner sunnimilis. När shia blev för starka beväpnades sunnimilisen. USA försåg också andra grupper och klaner som tjänade splittringspolitiken med pengar (mutor) samt även utbildning under amerikansk ledning.

Uppdelningen av folk i olika religiösa eller etniska kategorier är från början en skapelse av USA och dess chef för ockupationsmyndigheten (CPA) efter invasionen 2003, Paul Bremer. Stora folkgrupper som tidigare levt i sämja tvångsflyttades isär, segregerades. Hela den nya (och olagligt införda) irakiska konstitutionen baserades på denna splittringsprincip. Den här bakgrunden nämns sällan eller aldrig i media som orsak till det ”sekteristiska våldet”.

Dagens Nyheter publicerar den 17 juni 2013 en stort uppslagen artikel med fet rubrik: ”Irak på gränsen till ett nytt inbördeskrig”. Rubriken är en halvsanning. Texten ”ett nytt inbördeskrig” syftar på påståendet i artikeln att det rådde fullt ”inbördeskrig” 2006 och nu 2013 är ”ett nytt” på gång. Men det rådde inget inbördeskrig 2006. Det var USA som eskalerade kriget (”the surge”) – alltså ett regelrätt anfallskrig. Visst, USA ville gärna ha igång ett blodigt inbördeskrig när man inte lyckats besegra det alltmer hårdnande irakiska motståndet. Den gången lyckades det inte, mycket tack vara den irakiska motståndsrörelsens insatser, men DN kan – tyvärr – ha rätt i att det nu 2013 blir ett inbördeskrig, men inte ett ”nytt”. DN skriver vidare att ”Ett av de amerikanska motiven till att år 2003 invadera Irak och störta diktatorn Saddam Hussein var att skapa en demokrati som skulle bli en ledstjärna för andra länder i Mellanöstern. I den andan skapades en ny författning som garanterade att makten skulle delas mellan sunniter, shiiter och kurder.” Dessa drömmar och välmenande försök har nu grusats av illasinnade, våldsbenägna och efterblivna irakier, är väl den outtalade slutsats som man bör dra av händelserna i Irak enligt DN:s tolkning. Att USA överhuvudtaget ockuperat Irak nämns lite diskret i texten, men så mycket mer är det inte med det. Ingen stor sak tycks det.

Under april och maj i år beräknas ca 2 000 irakier ha fått sätta livet till i olika attacker.

”Bakom den irakiska våldsvågen ligger fiendskapen mellan radikala shia- och sunnimuslimska grupperingar”, tuggar DN vidare på Washingtons desinformation, som upprepas även i P1:s nyhetsprogram den 20 juni. USA:s och al-Malikis roll i den uppkomna situationen tassar man runt som katten kring en het gröt. Allt skylls på irakierna själva. USA har inget ansvar för den uppkomna situationen. Eller som en irakier skriver till Dirk Adriaensens om DN:s stora förebild: ”När man läser New York Times skulle man kunna tro att deras korrespondenter lever på en annan planet…..”.

Malikiregimen lever ett skyddat liv under USA:s hägn i den avspärrade, välbevakade och till tänderna beväpnade gröna zonen i Bagdad – Iraks ”regering” är helt beroende av USA:s beskydd mot sitt eget folk. Al-Malikis kontor är inhyst i samma byggnad som CIA:s högkvarter för bekämpning av ”terrorism”. ”Fängelseregimen, tortyren och avrättningarna som karaktäriserade ockupationen pågår fortfarande under premiärminister Maliki”, skrev författaren till boken ”Blood On Our Hands, Nicolas J.S. Davies, nyligen i magasinet ”counterpunch”. Alla former av stöd åt en sådan regim är ett stöd åt brott mot internationell lag.

En delegation från Iraks parlament besökte i slutet på mars 2013 Washington. Deltagarna uttryckte sitt stöd för Vicepresident Joe Biden, som länge förordat en uppdelning av Irak i tre delar – en sunni-, en shia- och en kurddominerad del. I praktiken är Kurdistan i norr utom till namnet redan en självständig del. Nu föreslår dessa irakiska quislingar att en uppdelning av Irak i tre stater är lösningen på det kaos, med risk för ett regelrätt inbördeskrig, som USA och al-Maliki skapat. En styckning av Irak ligger f.n. helt i USA:s intresse. Det ser också ut att vara planen för hela det oljerika Mellanöstern. På tur står Syrien, Libanon och i förlängningen Iran. Ett uppstyckat, sönderslaget och försvagat Mellanöstern med ett Israel beväpnat till tänderna som Washingtons grindvakt blir mer lätthanterligt för ett av krig och finanskriser alltmer försvagat USA. Men utgången är inte på förhand given. Hoppet står nu till folkopinionen och antikrigsrörelsen i världens alla länder och till de goda krafter i Irak som kämpar för landets enhet och mot alla former av sekterism och splittringspolitik.

2013 är internationellt det år då vi kräver:
Rättvisa för Irak – ställ de skyldiga till ansvar!

130626
Arne Hjorth

Originaltexterna på engelska

2003-2013: Iraqi Resistance, American Dirty War, and the Remaking of the Middle East – PART 1

Part 2

Part 3

Part 4

USA:s dödsskvadroner i Irak


Senast ändrad: 2013-06-27
.
IrakSolidaritets
Plattform
.

• USA ut ur IRAK – villkorslöst och omedelbart!

• Ett fritt och självständigt Irak!

• Stöd motstånds- kampen!

• Inget svenskt stöd till ockupationen!


----------------------


• An unconditional and immediate US withdrawal from Iraq!

• A free and independent Iraq!

• Support for the resistance struggle!

• No Swedish support to the occupation!


Iraq Solidarity Association in Stockholm

.
Irak
.
International Anti-Occupation Network
.
Fred i Irak är en möjlighet
Le Feyt-förklaringen
Le Feyt forklaring 08.pdf
.
.
IrakSolidaritets
Uttalanden
Läs mer
.

Brännpunkt Irak
(vår tidning)

Läs mer
.
Iraks kulturarv måste räddas
Läs och skriv på!
.
Stöd Iraks akademiker och intellektuella!
Läs och skriv på!
.
USA ut ur Irak
../../page_images/dot.gif
Powered by Enburk
© 2005-2008 IrakSolidaritet | Kontakt: info@iraksolidaritet.se | http://www.iraksolidaritet.se .