.
|START |Vår verksamhet 
Studiecirkeln       
Kontakta oss      
|Falluja-
insamlingen
|Vad händer i Irak?
Krigsförbrytelser  
Motståndsrörelsen
|"Demokratin" 
Regimen i Irak
Folkrätt             
|Imperalism           
Olja och ekonomi
Iraks grannar      
|Antikrigsopinion 
Vad gör Sverige?
Media & desinfo.
|Vad händer i USA? 
I övriga världen?   
|
.
Föreningen IrakSolidaritet
Irak

. .
Utskriftbar version
.
IMPERALISM
OLJA OCH EKONOMI
IRAKS GRANNAR
Senast ändrat
2015-09-09
2015-09-01
2015-09-01
2015-08-28
utdrag
2015-08-28
2015-08-28
Joe Biden, Obamas vice-president, på blixtbesök Bagdad 090915Han är djupt impopulär i Irak. Hans delnings-och splittringspolitik upprör irakierna. I Bagdad sammanträder han med USAs ÖB i Irak general Odierno, USAs nye ambassadör Christopher Hill och gröna zonens utrikesminister Zebari. Granateld träffade samma dag gröna zonen, nära USAs befästa mastodontambassad
2015-08-28
Utförsäljningen av Iraks oljaLasse Karlssons artikel, "Fortsatta motsättningar och oklarheter kring Iraks olja", kommer längre ner på denna sida.Utförsäljningen av Iraks olja”Stoppa dessa kontrakt som gynnar de multinationella bolagen och förpassar den irakiska oljepolitiken tillbaka till 20-talet”, säger den irakiske oljeexperten Issam Al-Chalabi som talade i Sverige november 2008 på inbjudan av IrakSolidaritet.”Vi hotas av ekonomisk ockupation”, säger Jaber Khalifa Jaber, chef för parlamentets olje-och gasutskott.De bolag som fick lämna Irak när oljan nationaliserades 1972, bjuds nu åter in av den irakiska klientregimen.
2015-08-28
 
2015-08-26
utdrag
2015-08-26
USA:s ambassadör i Irak Christopher Hill kräver att Irak öppnar fler oljefält för investerare.Mer än en tredjedel av Iraks totala oljereserver ska bjudas ut till de internationella bolagen i december.
.



PRESSMEDDELANDEN
SITE-KARTA


BRÄNNPUNKT IRAK
V å r   t i d n i n g
INNEHÅLL
.

USA trappar upp sitt tredje Irakkrig

USA har inlett sitt tredje Irakkrig i strid med FN-stadgan. President Obama var mycket tydlig i sitt tal till FN:s generalförsamling 24 september 2014 när han beskrev de verkliga orsakerna till detta krig. Han klargjorde: ”USA är berett att använda vår makt på alla tänkbara sätt, inbegripet militär makt för att säkra våra kärnintressen i regionen.

Han tillade: ”Vi kommer att konfrontera yttre aggression mot allierade och partners i regionen. Vi kommer att säkerställa det fria flödet av energi från regionen till världen”...”Världen är fortfarande beroende av olja och gas från Mellanöstern. Ett allvarligt avbrott (i flödet) skulle kunna destabilisera den globala ekonomin”.

Följ pengarna” brukar vara ett säkert råd. Det går en röd tråd mellan Carterdoktrinen, Dick Cheneys energirapport och Obamas ”core interests”: Oljan och gasen som hade nationaliserats i början av 70-talet skulle göras tillgängliga för USA:s bolag med alla medel, även militära och så har skett. När dessa intressen hotas, ingriper USA.

IS är en fruktansvärd och kriminell maffia och utgör en utmärkt förevändning som skrämmer en krigstrött befolkning att åtminstone tillfälligt stödja ett bombkrig både i Irak och i Syrien.
USA ingrep med bombflyg när striderna närmade sig Erbil i irakiska Kurdistan. I Erbil har USA ett militärt samarbetskontor och en militärbas. CIA och specialstyrkor finns på plats och inte minst är staden säte för Exxon, Chevron och ett stort antal oljebolag. Att dessa skrivit olagliga kontrakt direkt med KRG (kurdiska regionala regeringen) bekymrar inte USA. Tvärtom är det indirekt ett stöd till kurdiskt oberoende.

Folkmord som förevändning

Till allmänheten serveras andra argument.  President Obama uppmanade världen att gå i krig för att ”undergräva och utrota IS” och förhindra folkmord på yezidier. Det handlar om en ”humanitär intervention” och på NATO:s konferens 4-5 september i Newport, Wales, utropade utrikesminister John Kerry och försvarsminister Chuck Hagel bildandet av en ”bred, internationell koalition mot ISIL”.
Efter ett möte i Paris med politiker och diplomater från 24 länder och Säkerhetsrådets fem permanenta medlemmar 15 september 2014, har närmare ett trettiotal Väst- och Mellanösternländer utlovat militär hjälp. Mötet beslöt att bekämpa ISIS ”med alla nödvändiga medel, även lämplig militär assistans”.

I dagsläget består denna ”koalition av villiga” av 55 länder som engagerats i olika grad att understödja USA/NATO:s krig och bidra ekonomiskt till kostnaderna.
Trogna NATO-medlöpare och gamla kolonialstater bombar redan Irak. NATO-vännerna Frankrike, Storbritannien, Australien, Kanada, Belgien, Holland och Danmark har inlett bombningar av Irak eller avser att delta inom kort. Föga demokratiska vänner i Mellanöstern bombar Syrien. Hit hör Saudiarabien som avrättat 69 människor med halshuggning under 2014.

Sverige var plötsligt också med i ”koalitionen”. Det såg Bildt till i elfte timmen, innan han avgick som utrikesminister. UD hade inget svar på journalisters frågor om hur beslutet fattats. Påtryckningar sker för att Sverige ska skicka JAS Gripen till Irak – ett krig utan slut.

Planer på decennier av krig
President Obama, höga militärer och politiska strateger underströk snabbt att insatserna för att ”undergräva och slutgiltigt förgöra ISIL”, innebär ett ”långsiktigt projekt”.
Stabschef general Odierno som var ÖB för USA:s trupper i Irak från 2010 till slutet av 2011, talar om ”10, 15 eller 20 år”. Samtidigt bekräftar han att en armédivision på 500 soldater ska sändas till Irak, vilket även kräver ”militärt högkvarter”, med andra ord en militärbas.
USA:s vicepresident Joe Biden skräder inte orden när han beskriver det kommande långvariga kriget: a hell of a long fight”.
Leon Panetta, försvarsminister 2011-2013 och CIA-chef 2009-2011, förutspår ett 30-årigt krig mot ISIS och andra terrorgrupper.
Australiens premiärminister Tony Abbot säger att Australiens deltagande i Irak kommer att bli farligt och ”mycket långvarigt”.
General Allen, som koordinerar ”koalitionens” krigsinsatser, har tidigare både tjänstgjort i Irak och varit USA:s öb i Afghanistan, understryker att det kommer ta "lång, lång tid" och minst ett år av förberedelser innan man försöker återta Mosul. Mosul bombas dagligen av såväl USA:s flyg som regimens och artilleribeskjuts av kurdiska peshmergas.

Marktrupper

Efter USA:s militära tillbakadragande från Irak i december 2011 har ett allt tätare samarbete utvecklats mellan förre premiärministern al-Malikis regering och USA i kraft av det Strategiska ramavtalet och Memorandum of Understanding från december 2012.
Inga marktrupper, inget deltagande i strid, bara stöd till ”vår partner”.

President Obama upprepar sitt löfte till USA:s folk att inte sända marktrupper. Motståndet mot marktrupper är mycket stort såväl bland USA:s folk som inom armén. Däremot finns det starkt stöd för flygbombningarna efter den intensiva kampanj befolkningen fortlöpande utsätts för i media.
Nobelfredspristagaren Obama säger inte riktigt som det är.

Staden Kobane (Ain-al-Arab)
Det som sker i den syriska staden Kobane är förfärligt när extremiströrelsen Islamiska staten (IS, även kallat ISIS) begår avskyvärda brott mot civilbefolkningen och tvingar 100-tusentals i flykt. ISIS är en extremiströrelse som uppstått som ett resultat av USA:s  krigspolitik i det kaos som nu råder i den oljerika regionen. De är beväpnade till tänderna med tunga vapen som ursprungligen levererats av USA och Nato men även andra länder till regionen.
Den omstridda gränsstaden Kobane (Ain al-Arab) är inte ”högprioriterad”
även om ISIS belägrar från tre sidor och den övervägande kurdiska befolkningen flyr under mycket svåra förhållanden till Turkiet. Detta har väckt mycket starka känslor och stora motsättningar och tolkningar av Turkiets och USA-koalitionens handlande. Staden har försvarats av YKP, vars motsvarighet PKK i Turkiet betraktas som terrorister av president Erdogan, vilken jämför PKK med ISIS, vars terrorverksamhet Turkiet understött. Det är skillnad på Erbil och Kobane. Det är inte försvar av mänskliga rättigheter och den drabbade civilbefolkningen som driver USA. Kobane har inte samma strategiska betydelse som Erbil och inte rätt slags kurder.

Erbil får inte falla.
USA stöder i högtidstalen Iraks enhet och förespråkar en "inkluderande" regering, men USA:s vicepresident Joe Biden hör till de ledande politiker som understödjer kurdisk separatism, en delning av Irak i åtminstone tre delar. I praktiken understöds aktioner som gynnar kurdisk separatism. USA agerar även för Israels räkning, och Israel tar öppet ställning för kurdisk separatism. (Irak gav före ockupationen kraftfullt stöd till palestinierna. Idag förföljs de palestinier som 1948 togs emot med öppna armar i Irak när de fördrevs från Palestina i samband med staten Israels bildande. De kurdiska styrande familjerna har långvariga vänskapsband med Israel. Israeliska officerare utbildar kurdiska peshmergas.)

Ett starkt vänskapligt Kurdistan ligger i Israels intresse. ”Irak rämnar inför våra ögon och det förefaller som om bildandet av en oberoende kurdisk stat är något som kommer att inträffa”, sade Israels utrikesminister Avigdor Leiberman till USA:s utrikesminister John Kerry. Israel har länge förordat splittring och balkanisering av Irak och hela Mellanöstern.

Sedan bombningarna inleddes har enligt officiella uppgifter 100 bombplan deltagit i 2000 flygattacker och flyguppdrag över Irak och Syrien (fram till 8 oktober). USA har genomfört 90% av dessa luftattacker och visst missnöje råder med koalitionens insatser. Västländerna bombar inte Syrien. Det sköter istället Saudiarabien och andra arabländer som direkt gett stöd till ISIS. Det framstår mer än tydligt att det är regimskifte som eftersträvas i Syrien.
Det bekräftas av John Kerrys senaste uttalanden.


Falluja och det vi inte får veta
Vem bryr sig om Falluja som bombats i 10 månader? (Mer om det längre fram i artikeln och i en kommande artkel).)
”Oljeraffinaderier och annan infrastruktur” har högre prioritet.

USA-alliansen bombar norra Irak, Anbarprovinsen och områden sydväst om Bagdad med svåra konsekvenser för civilbefolkningen. Många civila dödas och stor förstörelse sker i både Irak och Syrien. Flyktingskarorna bara växer.

Denna lilla 4-åriga flicka dödades
9 oktober av USA-koalitionens
bombningar av staden Dour i
Saladdinprovinsen.

NATO-vännerna Frankrike, Storbritannien, Australien, Kanada, Belgien, Holland och Danmark har inlett bombningar av Irak eller avser att delta inom kort.

Stridande USA-förband
USA satte 5 oktober in lågt flygande stridshelikoptrar, troligtvis AH64-Apache, i kampen ”mot ISIS”. Jeffrey White vid Washington Institute for Near East Policy , tidigare underrättelseexpert, som noga följer utvecklingen i Irak, anser att detta innebär ett direkt deltagande i markstrider om amerikanska piloter flyger helikoptrarna. ”Att använda stridshelikoptrar i stridsoperationer betyder att dessa styrkor är i strid”, säger Jeffrey White. Dessutom säger han i likhet med andra bedömare att 2 månaders bombningar av ISIS inte stoppat deras offensiva operationer.
De ledande militärer som krävt stridande förband, blir bönhörda. En division med 500 soldater är på väg till Irak trots Obamas löfte att inte sända marktrupper.
Dessutom sänder USA fler militära rådgivare än de 1600 som redan är på plats och Australien 600 soldater från sina specialstyrkor. Kanada sänder också specialstyrkor som ska stationeras i Bagdad och förbereder att delta i luftangrepp.
Till Kuwaits gräns med Irak sänder USA en ”quick-reaction”-styrka på 2300 marinsoldater. I Kuwait har USA redan en styrka på 15 000 soldater.

Specialstyrkor och kontraktsanställda
Specialstyrkor är en mycket viktig del av USA:s nuvarande krigföring. De deltar i ”Dirty Wars” i ett ökande antal länder världen runt. Deras ”svarta operationer” är hemliga liksom budgeten.
Enligt ögonvittnen deltar specialstyrkor från USA redan i strid och leder operationer på plats i Irak.
För privat kontraktsanställda militärer öppnar Irakkriget ett ”fantastiskt tillfälle”. Dessa har utgjort en växande del av USA:s stridande styrkor. Privatiseringen av kriget har bidragit till att dölja det verkliga antalet stridande soldater i Irak. De kontraktsanställda har aldrig lämnat Irak, men minskat i antal sedan 2011. Förra året överfördes dessutom flera tusen till Al-Malikis administration och budget.
Såväl specialstyrkor som privat kontraktsanställda militärer bidrar till president Obamas möjligheter att dölja krigens verkliga omfång när hemmaopinionen inte vill ha mer krig. Krigsinsatserna med stora truppstyrkor har totalt misslyckats, men upprätthålls med hjälp av dessa dolda insatser bortom kontroll.
Redan i juni uppgav officiella källor att USA hade 90 militära rådgivare knutna till den irakiska armén och gemensamma ”operationscentraler” byggs upp. Irakiska källor uppger att USA-militärer finns utanför Tikrit.
Det är svårt att hävda att president Obama håller sitt löfte att inte sända marktrupper.

Satsar på ”partners”
USA säger sig satsa på sina ”partners”, som ska få allt tänkbart stöd och träning för att ”förinta ISIS”. Även om USA bombar ISIS i Syrien, ”är vi först och främst fokuserade på Irak där vi har en partner att arbeta med; de irakiska säkerhetsstyrkorna och regeringen”, säger William Mayville, generallöjtnant och Pentagons joint staff’s operations chief.
Det innebär inte bara träning av säkerhetsstyrkorna utan även av Iraks specialstyrkor som efter att ha utbildats och stått under USA:s ledning, direkt ställdes under al-Malikis befäl.
De är ökända för sina nattliga räder till irakiska hem och övergrepp mot civilbefolkningen.
Vid en presskonferens 3 oktober i Bagdad svarade general Allen på frågor.
Angående specialstyrkorna sade han: ”Era specialstyrkor är några av de bästa på denna planet; de är mycket, mycket bra. Det handlar om att återupprätta den irakiska arméns kapacitet. Och vi arbetar intimt samman med er regering och med den irakiska armén för att bestämma dess storlek och organisation”.
Han gick inte in på detaljer, men USA:s inflytande står klart.

Irakiska styrkor flydde
USA har svåra bekymmer med de irakiska säkerhetsstyrkorna som inte fungerar trots USA:s träning och utrustning. 25 miljarder dollar har träningen kostat.
De flydde från Mosul när en numerärt underlägsen ISIS-styrka tog över. Deras befäl övergav soldaterna som hade med sig civila kläder och slängde hjälmar och utrustning på marken och flydde.
I början av oktober intog ISIS basen Camp Saqlawiya och staden Hit i Anbarprovinsen. SWAT-styrkor och Asaib ahl al Haq miliser deltog i kampen. Regimen klarade inte ens att förse soldaterna med förnödenheter.  Armén har varit inkapabel att stoppa terrordåd, bilbomber och attentat. Frågan är om det ens varit avsikten. Vanligt folk har svårt att komma fram på grund av alla ”checkpoints”, men attentatsmännen slipper igenom.
Många soldater dödas under striderna. Familjerna får ofta ingenting veta och letar efter döda kroppar på sjukhus och bårhus. Shiamuslimska familjer demonstrerar sitt missnöje över armén och anklagar den för att dölja stridernas omfång.
Ett av ockupationens första beslut var att upplösa den nationella itrakiska värnpliktsarmén.
Dess officerare har varit en avgörande faktor i motståndskampen mot ockupationen. Den ”armé” som upprättades efter ockupationen är en milisarmé. Främst shiamuslimska miliser har integrerats i armén samtidigt som dessa miliser fortfarande härjar.

Terrorregim
Det sekulära Irak påtvingades en sekteristisk regim grundad på etnisk och religiös tillhörighet i ett Irak där det var ofint att fråga om folks religiösa tillhörighet. Äktenskapen var till stor del blandade sunni-shia.
Denna dysfunktionella terrorregim är USA:s partner i Irak. IrakSolidaritets hemsida har många artiklar om rättslösheten och korruptionen i Irak och om de stora folkliga proteströrelserna mot regimen och kvarvarande koloniala strukturer.
Nyligen fick vi ännu ett exempel på korruptionen: En Världsbankrapport avslöjar att ett av ministerierna hade 8 206 säkerhetsvakter anställda. Endast 603 av dem arbetade överhuvudtaget.
Al-Maliki som kom till makten med USA:s stöd 2006 tvingades avgå efter att ha gjort sig omöjlig även bland de flesta shiitiska partier och allianser, tidigare allierade. Även Iran övergav honom till slut.
Hans efterträdare, Haider al-Abadi, kommer från samma korrupta elit, samma extremreligiösa shiamuslimska parti och har USA:s och Irans nära stöd. Han tillbringade 30 år i Storbritannien, men har nu avsagt sig sitt brittiska medborgarskap.

Milisledare kan bli inrikesminister
Medan bomberna faller, ligger motsättningarna om tillsättning av ministerposter i dagen. Det är mycket utmanande av premiärministern att föreslå Hadi al-Ameri, transportminister i Al-Malikis regering, till inrikesminister. Till saken hör att al-Maliki efter valet 2010 besatte denna post, säkerhets- och försvarsministerierna med egna handgångna män.

Hadi al-Ameri är också Badr-organisationen (Badr-brigadens) chef. Badr-brigaden bildades i Iran på 80-talet, deltog i Iran-Irakkriget på Irans sida och ser snarare general Qassem Suleimani, Irans al-Quds chef i Irak, som sin befälhavare.
Det är även mycket utmanande att föreslå al-Maliki till en av 3 vice premiärministerposter.

General Qassem Sulaiman,
chef för Irans al-Qudsstyrkor i Irak, med vit halsduk.
 

Al-Ameri återvände till Irak från Iran 2003. Badr-brigaden är ökänd för mord på sunnimuslimer och andra oppositionella och deltar i etnisk rensning av sunnifamiljer från Bagdadkvarter och andra områden. Han gjorde sig än mer ökänd när han på sin sons uppmaning lät stoppa ett flygplan i Libanon. Sonen hade missat flyget.
Flera av övriga nyvalda ministrar har utmärkte sig med repression och terror under de värsta ockupationsåren.

Premiärministern har inte lyckats skapa enhet och även andra förslag leder till kontroverser. Posterna är inte tillsatta.
Irak har inte ens en budget för 2014 när 2,5 månader av året återstår.

Det är denna regim USA/NATO uttrycker sitt förtroende för och ger sitt stöd. Vad USA menar med en ”inkluderade regering” som även ger sunnimuslimer en plats, lämnar mycket övrigt att önska. I alla fall hyllade John Kerry den nya regeringen med stora överord.

Dagliga bombningar i Anbarprovinsen

Haider al-Obadi lovade 13 september 2014 att sätta stopp för de dagliga bombningarna av Falluja, Ramadi och hela Anbarprovinsen. De fortsätter dagligen.

Falluja 2004

Falluja förstördes till 70% under USA:s två stora angrepp mot staden 2004. Staden skulle befrias från terrorister då som nu. Det var det nationella irakiska motståndet som tagit upp kampen mot ockupationen och inte hade någonting med al-Qaida att göra som skulle förgöras Civilbefolkningen skulle terroriseras till underkastelse. Civilbefolkningen drabbades mycket hårt då som nu. Regimen har under de gångna tio månaderna bombat sjukhus, skolor, moskéer daghem, administrativa byggnader, vatten och elverk och bostäder. Redan under de första månaderna slog UNHCR larm om de hundratusentals flyktingarna som flydde regimens bombningar och pågående strider. FN publicerade 7 oktober de senaste siffrorna. Utöver de många från Anbar som flytt till irakiska Kurdistan, är 400 000 internflyktingar i Anbar under mycket svåra förhållanden.

Den 22 september 2014 fördes 27 döda till Falluja allmänna sjukhus efter regimens bombningar även med ”barrel bombs”. Bland de döda fanns tre barn och fem kvinnor. 20 skadade fördes också till sjukhuset. 23 september meddelade sjukhuset att man sedan bombningarna inleddes i januari tagit emot 1101 döda och 2850 skadade på grund av regimens angrepp på befolkningen. Ingen ”body count” tillåts i Anbar. Alla dödade förs inte till sjukhuset. De som förs till andra sjukhus är inte heller medräknade.

Krigsbrott har begåtts och USA som bistått armén med militära rådgivare och militär utrustning, är medskyldiga till dessa brott.

Centrum för fredliga protester
Varför drabbas Anbarprovinsen så hårt?
Anbar har varit centrum för de över ett år långa fredliga protesterna mot regimen mot fängslanden, tortyr och våldtäkter av oskyldiga kvinnor, total rättslöshet förföljelse av sunnimuslimer, ”avbaathifieringen” som drabbat så många med yrkesförbud, mord och förföljelse, konstitutionen, skriven av ockupationsmyndigheten och långt mer. Hela det irakiska folket demonstrerade mot regimen under 2011 och slogs ner i blodig repression.
Många av protestledarna mördades.
Anbarprovinsen reste sig igen i fredliga protester i form av sits-in för ett antisekteristiskt Irak, många gånger även riktat mot sunnipolitiker inom den” s.k. ”politiska processen”, påtvingad av USA.
Dessa folkliga protester med stöd av den ”gamla” motståndsrörelsen, klanledare och andra sågs som ett hot av al-Maliki, USA och Iran och alla krafter som vill se ett svagt Irak som låter sig plundras och påverkas av utländska intressen.
Denna rörelse försvarade ett oberoende och enat Irak i kamp mot delningsförslag, kalifatdrömmar över gränser och riktat mot de krafter som sålde ut Iraks oberoende och naturtillgångar.
Detta innebar ett hot även för USA:s intressen och repressionen blev hård. Protestlägret i Hawija angreps av al-Malikis säkerhetsstyrkor och Swat-styrkor. Långt över 50 personer dödades varav många barn. Liknande angrepp skedde i Mosul och Falluja bl.a.

Dödade i Falluja av regimen med USAs hjälp, 140904.

När protestlägren i Ramadi angreps och revs liksom i Falluja, gick klanledare, folk ur den gamla motståndsrörelsen och drabbade ungdomar till militärt försvar mot regimens angrepp.
Omedelbart började bombningarna av Anbarprovinsen och stora delar av befolkningen tvingades i flykt.

Dödsskvadroner och miliser allt aktivare
När ISIS började ta över, uppmanade al-Maliki frivilliga att ansluta sig och miliser av olika slag att ställa upp i kampen mot ISIS och den shiamulimske storayatolla al-Sistani uppmanade också män att slåss mot ISIS.
Armén har misslyckats. De är de extrema shiamuslimska miliserna som för kampen med regimens samtycke. Och kampen riktar sig i högsta grad mot sunnimuslimer, inte bara ISIS. Mer än 60% av Diyalas invånare har fördrivits av sekteristiska och proiranska miliser. Denna etniska rensning började i och med ockupationen.
Dessa miliser blir i praktiken USA:s ”partners” och gör USA medansvarigt till deras brott. Bagdad, tidigare en mycket etniskt och religiöst blandad stad, är efter tidigare och pågående etnisk rensning allmer en shiadominerad stad. USA måste hållas ansvarigt för etnisk resning. USA inledde den sekteristiska milispolitiken och lät bygga den första höga muren runt det historiska Adimiyakvarteret. Såväl sunni som shiamulimer manifesterade gemensamt mot denna murpolitik som genomfördes runt ett stort antal Bagdadkvarter. Det handlar om murar med checkpoints som muren runt Västbanken, men föga omtalade i media. De underlättade etnisk rensning, minoriteter i kvarteren drevs iväg och befolkningen bevakades bakom murarna av olika miliser och fick köa för att komma in ellr ut. Ekonomiskt och socialt liv slogs sönder.

Halshuggningar

Miliserna som Badr-organisationen, Asaib ahl-al Haq med flera, gamla och nya mördar, fängslar och bedriver etnisk rensning av sunnimuslimer. HRW har flera rapporter om dessa blodiga angrepp på sunnimuslimer som ofta riktar sig mot de som protesterat mot regimen, eller civila sunnis överhuvudtaget, även dessa med ISIS som förevändning.
Hadi al- Ameri, föreslagen till inrikesminister, har som chef för Badr-organisationen ett digert brottsregister av etnisk rensning av sunnis i Diyala och Saladdin och i Bagdadkvarter. Om halshuggningar är kriteriet för medias intresse, borde dessa dödsmiliser vara ständigt närvarande i media.
23 augusti anföll väpnade shiamiliser en sunnimoské i byn Bani Wais i Diyalaprovinsen. Minst 73 människor dödades.

Iransk milis i Irak
Iran erkänner öppet att man har stridande al-Qudsstyrkor i Irak. Dessa samarbetar nära med shiamiliserna och regimen. Och sunnibefolkningen drabbas, vilket stärker ISIS. Den ”äkta motståndsrörelsen” och befolkningen är trängda. De angrips av regimen, av USA-koalitionen, av shiamuslimska miliser och Irans al-Qudsstyrkor under Qassem Suleimani. USA och Iran fördrar varandra i Irak och är varandras ”proxysoldater” i kampen mot verklig befrielse och nationell enhet i Irak.  Det verkliga och folkliga motståndet mot regimen och deras tillskyndare har sagt att de inte klarar att bekämpa alla fiender på en gång. Vissa strider har skett mot ISIS, men man kan inte ta dem under nuvarande angrepp från alla håll.
När USA inledde bombningarna i norra Irak, utnyttjade KRG situationen och intog den omstridda oljestaden Kirkuk. När belägringen av den övervägande turkmenska staden Amerli bröts, var det shiamuslimska miliser och al-Qudsstyrkor som utgjorde huvudstyrkan. Omkringliggande sunnimuslimska byar, hotades av miliserna och många flydde i skräck.
Med hot och våld, sker omfattande demografiska förändringar.

Varför dyker al-Qaida eller ISIS så påpassligt upp när de folkliga krafterna är starka och framgångsrika?

Al-Qaida kom med ockupationen, skapades med CIA:s hjälp i Afghanistans berg för att slåss mot Sovjetunionens ockupation. Och så har det fortsatt med ISIS. De gynnar imperialismens intressen och håller de ändlösa krigen igång till vapenföretagens stora glädje. Deras profiter är enorma och krigshungern stor. Det är krig de lever på.

Vi ser ju med vilken övertygelse olika företrädare för USA understryker det ytterst långvariga kriget. Det är inte fred som idealet. Det är krig. Folkrätten firar inte triumfer.

Kostsamt krig
Förgäves efterlyser FN en miljard dollar för att bekämpa ebola i Västafrika och de internationella flyktingorganisationerna har inte tillräckligt med pengar för att sörja för de växande flyktingströmmarnas elementära behov.
Men det finns pengar till USA:s krig. USA:s militära operationer i Irak kostar 7,5 miljoner dollar om dagen utan att ta med kostnader för ökande närvaro av marktrupper och de ”militära högkvarter” (baser) som ska upprättas. Mindre militärbaser finns i Erbil och vid Bagdads flygplats.
USA:s nya Irakkrig och flygbombningarna i Syrien har kostat skattebetalarna mellan 780 och 930 miljoner dollar och kan komma
att
uppgå till 1 miljard dollar i månaden med den upptrappning av kriget som höga militärer och kongressens hökar förespråkar.
USA:s fattiga befolkning berövas än mer av den återstående välfärden. I februari i år beslöt kongressen att dra ner på matkuponger med 8,7 miljarder dollar. 850 000 hushåll berövas runt 90 dollar per vecka i matunderstöd. Det motiveras med brist på pengar. Men krigsivrarna har inga problem med pengar.
Inte heller ska Obamas uttalande gällande drönarattacker gälla; dessa ska inte utföras om man inte kan vara ”nästan säker på” att civila inte skadas. Sådana hänsyn har inte iakttagits tidigare heller, men nu är det uttalat att hänsyn till civila inte ska gälla i Irak och Syrien.

USA:s krigsbrott
IS halshuggningar, andra grymheter och fördrivning av befolkning från deras hem väcker stor och rättmätig avsky, men USA:s krigsbrott? Väcker de inte avsky? Har världen förträngt det folkrättsstridiga angreppet på Irak och ockupationen 2003, har världen glömt de förödande sanktionerna? Har världen glömt att USA förstörde den irakiska staten, all infrastruktur och bombade städer till ruiner, bombade sjukhus, skolor, vatten- och elverk? Har världen glömt över en miljon döda, miljoner flyktingar, fruktansvärd tortyr och alla former av övergrepp?
Många forskare och observatörer är överens. Det går inte att bomba bort problemen. Det förvärrar situationen och rapporter visar att terroristernas skaror ökar kraftigt. ”Tvärtom är bombningarna en enorm propagandaseger för IS”, säger Per Jönsson som är associerad redaktör på Utrikespolitiska Institutet (IU). Våld föder oftast mer våld, som huvudsakligen drabbar civila. ”Kriget mot ISIS göder ISIS”, säger den kände Mellanösternkännaren Robert Fisk. Och det göder vapenindustrin, tillägger han.
Utan en nationell, icke-sekteristisk regering eller övergångsregering som representerar hela folket och som förbereder verkligt fria val, kan inte det irakiska folket bekämpa ISIS.
All främmande inblandning måste bort.
Ingen lösning på Iraks problem, är överhuvudtaget möjligt utan att ta ockupationen i beaktande och gå till roten av problemen: USA-alliansens angrepp på Irak och ockupationen som lade grunden för den nuvarande situationen. Alla slags krigsbrott har begåtts med total straffrihet. Världen fortsätter att hylla krigsförbrytare och låta dem leda världen in i nya krig.
141009

Senast ändrad: 2014-12-04
.
IrakSolidaritets
Plattform
.

• USA ut ur IRAK – villkorslöst och omedelbart!

• Ett fritt och självständigt Irak!

• Stöd motstånds- kampen!

• Inget svenskt stöd till ockupationen!


----------------------


• An unconditional and immediate US withdrawal from Iraq!

• A free and independent Iraq!

• Support for the resistance struggle!

• No Swedish support to the occupation!


Iraq Solidarity Association in Stockholm

.
Irak
.
International Anti-Occupation Network
.
Fred i Irak är en möjlighet
Le Feyt-förklaringen
Le Feyt forklaring 08.pdf
.
.
IrakSolidaritets
Uttalanden
Läs mer
.

Brännpunkt Irak
(vår tidning)

Läs mer
.
Iraks kulturarv måste räddas
Läs och skriv på!
.
Stöd Iraks akademiker och intellektuella!
Läs och skriv på!
.
USA ut ur Irak
../../page_images/dot.gif
Powered by Enburk
© 2005-2008 IrakSolidaritet | Kontakt: info@iraksolidaritet.se | http://www.iraksolidaritet.se .