.
|START |Vår verksamhet 
Studiecirkeln       
Kontakta oss      
|Falluja-
insamlingen
|Vad händer i Irak?
Krigsförbrytelser  
Motståndsrörelsen
|"Demokratin" 
Regimen i Irak
Folkrätt             
|Imperalism           
Olja och ekonomi
Iraks grannar      
|Antikrigsopinion 
Vad gör Sverige?
Media & desinfo.
|Vad händer i USA? 
I övriga världen?   
|
.
Föreningen IrakSolidaritet
Irak

. .
Utskriftbar version
.
VÅR VERKSAMHET
FÖRENINGEN
STUDIECIRKELN
KONTAKTA OSS
Senast ändrat
2015-09-09
2015-09-01
2015-09-01
2015-08-28
utdrag
2015-08-28
2015-08-28
Joe Biden, Obamas vice-president, på blixtbesök Bagdad 090915Han är djupt impopulär i Irak. Hans delnings-och splittringspolitik upprör irakierna. I Bagdad sammanträder han med USAs ÖB i Irak general Odierno, USAs nye ambassadör Christopher Hill och gröna zonens utrikesminister Zebari. Granateld träffade samma dag gröna zonen, nära USAs befästa mastodontambassad
2015-08-28
Utförsäljningen av Iraks oljaLasse Karlssons artikel, "Fortsatta motsättningar och oklarheter kring Iraks olja", kommer längre ner på denna sida.Utförsäljningen av Iraks olja”Stoppa dessa kontrakt som gynnar de multinationella bolagen och förpassar den irakiska oljepolitiken tillbaka till 20-talet”, säger den irakiske oljeexperten Issam Al-Chalabi som talade i Sverige november 2008 på inbjudan av IrakSolidaritet.”Vi hotas av ekonomisk ockupation”, säger Jaber Khalifa Jaber, chef för parlamentets olje-och gasutskott.De bolag som fick lämna Irak när oljan nationaliserades 1972, bjuds nu åter in av den irakiska klientregimen.
2015-08-28
 
2015-08-26
utdrag
2015-08-26
USA:s ambassadör i Irak Christopher Hill kräver att Irak öppnar fler oljefält för investerare.Mer än en tredjedel av Iraks totala oljereserver ska bjudas ut till de internationella bolagen i december.
.



PRESSMEDDELANDEN
SITE-KARTA


BRÄNNPUNKT IRAK
V å r   t i d n i n g
INNEHÅLL
.

Irakkommissionen i Bryssel 16-17 april 2014
Rättvisa för Irak - Ställ de skyldiga till ansvar!
De skyldiga går fortfarande fria
Rådande straffrihet är omoralisk och provocerande.
Rapport från Irakkommissionens arbete och resultat.


16-17 april 2014 genomfördes en viktig Irakkommission i Bryssel.
Detta arbete var ett viktigt steg för att diskutera juridiska möjligheter att ställa de skyldiga till ansvar och om möjligt bryta den rådande omoraliska och brottsliga tystnaden om Irak.
Mike Powers, Mathias Cederholm och Sigyn Meder deltog från IrakSolidaritets styrelse.
Vi som deltog är överens om konferensens stora värde. Många kända talare deltog och en stödkommitté bildades av väl renommerade personligheter.
Nu äntligen publicerar vi en omfattande sammanfattning av den viktiga rapporten från irakkommissionens arbete. Arne Hjorth sammanfattade. Det finns länkar till program, stödkommitté och rapporter.

De skyldiga går fortfarande fria
Om konferensen. Här finns fullständigt program, talarlista och stödkommitté med mera.



RÄTTVISA FÖR IRAK – STÄLL DE SKYLDIGA TILL ANSVAR!

IRAKKOMMISSIONENS ALLMÄNNA RAPPORT APRIL 2014 I BRYSSEL

Nu faller bomber över sjukhus, moskéer och civila bostadsområden i det tredje stora Irakkriget. Det är mest oskyldiga civila som dödas av USA:s och Bagdadregimens bomber. Att det enbart är IS som attackeras är helt enkelt inte sant. Krigets första offer är sanningen. Och de grova krigsförbrytelsernas långa historia i Irak råder det nästan total tystnad om i media. Det finns därför anledning att påminna om USA:s och Storbritanniens krigsbrott och deras ansvar för det kaos som nu råder i Irak. Nu ökar USA leveranserna av vapen till Bagdadregimen. Och trots Obamas löften om ”no boots on the ground” finns det nu tusentals amerikanska soldater på plats för att försvara USA:s politiska och ekonomiska intressen (oljan) i Irak. En betydande del av de vapen som USA och dess allierade skickar till detta krigshärjade område i Syrien och Irak hamnar i händerna på det IS man säger sig bekämpa. En del vapen säljs helt enkelt vidare av den korrupta irakiska klientregimen. Det är inga hemligheter för Washington.

USA:s ledare försöker nu blanda bort korten genom propagandatricket att hycklande framställa sig själva som räddare och försvarare av den kollapsade staten Irak. Den stat som de själva i grunden har förstört genom mer än ett decenniums terrorbombningar, åtta år av krig och ockupation samt utsvältning av befolkningen under 13 års förödande sanktioner. Som ett av resultaten av den folkmordspolitiken hade redan år 1996 en halv miljon irakiska barn dött som en direkt följd av sanktionerna. Madeleine Albright, USA:s dåvarande FN-ambassadör, menade i en intervju att en halv miljon döda barn var ”värt priset” för att åstadkomma en regimförändring i Irak. Hon utnämndes senare till utrikesminister i USA:s regering. Barnen fortsätter att dö nu år 2014 i efterverkningarna av kemisk krigföring och uranvapen. USA:s och Storbritanniens ledare måste hållas ansvariga för alla dessa brott mot mänskligheten, brott mot freden och mot internationell lag och FN-stadgan. Irakkommissionen samlades våren 2014 för att ta upp ansvarsfrågan och här följer en sammanfattning av dess 30-sidiga rapport:

Irakkommissionens rapport

Den 15-19 april i år höll IADL (the International Association of Democratic Lawyers) sin 18:e kongress i Bryssel. Mer än 100 jurister från ett 60-tal länder samlades. Irakkommissionen (the Iraq Commission), organiserad av BRussells Tribunal, ingick som en särskild del av kongressen. Många jurister från IADL deltog i Irakkommissionens sammankomst, vars ämne var ”Towards Accountability and Justice for Iraq” (”Rättvisa för Irak, ställ de skyldiga till ansvar”). IrakSolidaritet deltog med tre representanter: Sigyn Meder, Mike Powers och Mathias Cederholm. Mike Powers satt ordförande under en av sessionerna.

Dokumentet från Irakkommissionen publicerades i slutet på maj i år: ”General Report of the Iraq Commission, April 2014 – IADL Congress Brussels”. Det är ett digert dokument på ca 30 A4-sidor som kräver lite tålamod och eftertanke att ta sig igenom.

I ingressen till dokumentet framgår att ”Irakkommissionen sammankallar internationella juridiska experter och mänskliga rättighetsaktivister från hela världen för att diskutera möjligheter till att bringa rättvisa och reparationer till Irak, och finna vägar för att ställa förövarna inför rätta”. I slutet på rapporten finns olika vittnesmål som underbygger de slutsatser som dras.

Rapporten innehåller i grova drag fem olika avsnitt:

  1. Introduktion där bakgrunden till invasionen 2003 beskrivs ur politisk och ekonomisk synpunkt. Legaliteten eller snarare illegaliteten av kriget diskuteras.

  2. Irakkriget och möjligheten att ställa de ansvariga inför rätta.

  3. Undersökning av fakta för att klargöra ansvarsfrågan.

  4. Initiativ från det civila samhället, t.ex. möjligheten för vanliga medborgare att påverka opinionen.

  5. Slutsatser. Att undandra ”de villigas koalition” – d.v.s. de stater som deltog i invasionen – allt stöd och att förebygga kommande krig istället för att enbart protestera mot dem när de äger rum.

En länk till den engelska texten finns i slutet på den här sammanfattningen. Där finns också två artiklar om Irakkommissionens arbete av journalisten och författaren Dahr Jamail.

Bakgrund

Dirk Adriaensens inleder i första avsnittet med en redogörelse för i och för sig kända fakta som nu behöver upprepas: att anfallet på Irak för mer än 11 år sedan medvetet byggde på lögner; Irak hade inga kopplingar till al-Qaida, som låg bakom attacken mot New York den 11 september 2001; inga massförstörelsevapen hittades. Attacken mot Irak planerades dessutom långt före den 11 september 2001. Arkitekterna bakom Irakkriget, Rumsfeld och Wolfowitz, initierade planen redan 1997. De menade att ”amerikansk policy kan inte fortsätta med att vara förlamad av ett missriktat insisterande på enighet i FN:s säkerhetsråd”.

Motivet för överfallet på Irak saknade all grund. Invasionen av Irak var också ett klart brott mot FN-stadgan och mot internationell lag, vilket också bekräftades av FN:s generalsekreterare Kofi Annan. Men ingen av de skyldiga har ännu ställts inför rätta och dömts för krigsförbrytelser mot Irak. Inte heller har något av alla offer för kriget ännu fått sin rätt prövad enligt internationell lag. De skyldiga går fortfarande fria. Dessa är i första hand USA:s och Storbritanniens ledare, f.d. president George W. Bush och f.d. premiärminister Tony Blair m.fl. Irakkommissionens rapport beskriver viktiga fakta och illdåd som begåtts i Irak, menade Dirk Adriaensens, och dessutom är den en vägledning för legala aktioner som kan genomföras av lagkunniga och aktivister över hela världen. Aktioner med lagens hjälp är väsentliga och kan ta många former: universell jurisdiktion, att försvara irakiska offer i domstol, att genomdriva arresteringsorder när f.d. USA-politiker önskar resa utomlands etc. Ironiskt nog, konstaterar Dirk, kallas Irakkriget i USA för ”Operation Iraqi Freedom”.

Professor Michel Chossudovskys inlägg under första avsnittet hör till de intressantaste. Han menar att Irakkriget måste ses i ett bredare internationellt sammanhang, kopplat till USA:s utrikespolitik ur ett historiskt perspektiv. Alla de illdåd som begåtts av ”de villigas koalition” är en del av en militaristisk agenda om ”det långa kriget” skapad av Pentagon. Tesen om det långa kriget har sitt ursprung i Trumandoktrinen som formulerades under sent 40-tal. Den ligger till grund för en ständigt pågående process av erövringar. Under det senaste århundrandet har en rad av krig följt på varandra: Koreakriget, Vietnam, massmorden i Indonesien, Latinamerika, forna Jugoslavien, Afghanistan, och nu Syrien. Dessa krig avslöjar ett klart mönster. Irak är bara en del av det militära vägvalet för global erövring. Åtskilliga dokument beskriver denna globala strategi. Ett exempel publicerades av USA:s centralkommando (USCENTCOM) 1995, där tesen om på varandra följande militära operationer klart uttalas: ”först Irak, sedan Iran”.

Ett annat dokument av PNAC (Project for the New American Century), projektet för det nya amerikanska århundradet, där olika strategier för att uppnå herravälde beskrivs: dels genom ”theatre wars”, d.v.s. öppna eller synliga krig under amerikanskt befäl som i Afghanistan och Irak, och dels i form av ”covert wars”, förtäckta krig, som ofta sker genom ombud, som i Syrien där al-Qaida och andra grupper (bl.a. IS, som kan betraktas som en avknoppning från al-Qaida.) beväpnats och satts in som fotsoldater; dessutom ingår hemlig övervakning och säkerhetspolitiska operationer, liksom destabilisering och regimförändring.

Dödandet av civila är en del av ”antiterroristkampanjen” enligt förre överbefälhavaren i Irak, general Tommy Franks, som använde begreppet ”massive casualty producing event” (ung. en händelse som leder till ett stort antal offer). Det här går hand i hand med ett retoriskt trick att anklaga offren för sin egen död. Det friar USA från ansvar åtminstone i den officiella diskursen. Den totala förstörelsen av infrastrukturen ingår också som ett led i taktiken, skriver Chossudovsky vidare. Propagandaapparaten är mycket viktig i sammanhanget; ”det går inte att föra ett krig utan lögner”. Det gäller att försäkra sig om stöd från hemmaopinionen. Strategin är att vända realiteterna upp och ner och presentera kriget som ett fredsbevarande och fredsskapande projekt. Ett rent orwellskt nyspråk för omstöpning av verkligheten: ”krig är fred”.

al-Qaida intar en speciell plats i propagandaapparaten. Antikrigsrörelsen (i USA) tycks anse att al-Qaida är ett slags oberoende organisation som hotar hela västvärlden. Men al-Qaida är i själva verket en underrättelsetjänst, ett instrument och en legostyrka. Den växte sig stark under Sovjetunionens krig i Afghanistan 1979-1989, där organisationen nära samarbetade med CIA. Det var där al-Qaida fick luft under vingarna. Så långt professor Chossudovsky.

Legaliteten och brotten

FN-stadgan är grunden för modern internationell lag. Den är ratificerad av USA och dess allierade i invasionen av Irak; de är därför bundna av stadgans villkor. Artikel 2(4) i stadgan förbjuder våldsanvändning utom vid vissa särskilda förhållanden. Kofi Annan, FN:s förre generalsekreterare, yttrade att beslutet om att invadera Irak skulle ha tagits av säkerhetsrådet, men USA fattade beslutet unilateralt. Det var därför ett illegalt krig enligt Kofi Annan. Men när invasionen inleddes var det tyst från FN och generalsekreteraren. Invasionen var helt klart ”ett brott mot freden, det allvarligaste av alla brott” enligt den definition som fastställdes i Nürnberg efter andra världskriget. FN-stadgan bygger på Briand-Kellogg-pakten från 1928 och Nürnberglagarna, som bl.a. undertecknats av USA. Det är hörnstenen i FN-stadgans förbud mot våldsanvändning och krig.

I dokumentet redovisas en del klara exempel på krigsbrott. Ett gäller andra belägringen av staden Falluja som inleddes i november 2004. Ross Caputi, f.d. amerikansk marinsoldat, deltog i attacken mot staden. Han vittnade inför Irakkommissionen att soldaterna utsattes för desinformation: i staden skulle endast finnas stridande förband och inga civila. 5 000 människor fick sätta livet till under anfallen och belägringen, därav uppskattas att ca 60 procent var civila. Caputi berättar om hur stridsvagnar och attackflyg riktade anfallen direkt mot civila bostadsområden och att fosforbomber användes. Han berättar vidare att ett laglöst tillstånd rådde där mat medvetet förstördes och att soldater plundrade döda kroppar på pengar och värdesaker. Ross Caputi blev avskedad från armén 2006 för sin öppet kritiska inställning. Han bildade organisationen ”the Justice for Fallujah Project”, en grupp veteraner, studenter och yrkesarbetande, för att höja medvetenheten om krigsbrotten bland amerikaner och att visa solidaritet med Fallujas lidande befolkning. Målet är att få ett slut på USA:s alla krig och ockupationer. På en fråga från Irakkommissionen om han ville vittna i en möjlig framtida rättegång inför ICC (International Criminal Court), gav han sitt samtycke.

Ett annat vittnesmål gäller attacken mot Palestine Hotel i Bagdads centrum den 8 april 2003. Stridsvagnar omringade hotellet och gick till attack under påståendet att krypskyttar gömde sig i byggnaden, trots att det rörde sig om utländska fotografer; två av dem dödades och tre journalister skadades. Det var ett klart krigsbrott. José Antonio Martin Pallin, ledamot i Spaniens högsta domstol under händelsen, redogjorde för fallet som lades fram för honom i enlighet med spansk lag om universell jurisdiktion. USA utövade påtryckningar mot Spanien och ärendet drogs tillbaka innan fallet kunde avgöras. Ett liknande fall inträffade 2004 i Belgien där ett försök till åtal enligt universell jurisdiktion mot general Tommy Franks, överbefälhavaren under invasionen 2003, lades ner efter påtryckningar och hot från USA och Israel.

Kuala Lumpur Krigsförbrytartribunal

Malaysias f.d. premiärminister (1981-2003), Dr Tun Mahathir, är initiativtagare till ”the Kuala Lumpur War Crimes Tribunal” (KLWCT). Stadgarna undertecknades 2008 och samtidigt skapades tillhörande organ för att sammanställa vittnesmål. För närvarande är det så, menar dr. Mahathir, att personer som förklarar krig och som invaderar länder inte bestraffas; faktum är att om de vinner kriget så bestraffas istället offren för krigsförbrytelserna. En oberoende domstol måste därför undersöka både sidors handlingar. Det var därför vi ställde f.d. president Bush och f.d. premiärminister Tony Blair inför rätta, berättar dr Mahathir vidare. KLWCT är kompetent att ta sig an och undersöka anklagelser som gäller brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Domstolen uppfyller alla krav på juridisk kompetens och på etablerad arbetsordning och dokumentation, men den är inte en fördragsmässigt erkänd domstol. Värdet av KLWCT är mer att nämna och utpeka de skyldiga samt att underlätta för domstolar med universell jurisdiktion att gå vidare. Syftet är också att väcka internationell opinion och att ge stöd åt antikrigsaktivisterna.

I november 2011 behandlade domstolen anklagelser mot f.d. president George W. Bush och Storbritanniens f.d. premiärminister Tony Blair. Åklagargruppen leddes av Guardian Singh Nijar, professor vid juridiska fakulteten på universitetet Malaya i Kuala Lumpur. Han har också representerat Malaysia i ett stort antal forum och internationella möten. KLWCT drog slutsatsen att de båda åtalade var skyldiga till brott mot freden, brott mot mänskligheten och folkmord som ett resultat av deras roller i Irakkriget, eftersom invasionen och ockupationen var olaglig.

Sex månader senare, i maj 2012, tog tribunalen upp anklagelser mot Bush, Rumsfeld, Gonzales, Addington, Haynes, Bybee och John Yoo om krigsbrott, tortyr and inhuman och förnedrande behandling. Tribunalen fann de anklagade skyldiga till dessa brott. Det var en viktig dom även om tribunalen inte har makt att verkställa den. Den verkliga utmaningen är att förmå länder att inleda rättegångar i enlighet med universell jurisdiktion. Det kräver lobbying och allmänhetens intresse av att driva processer och det civila samhällets påtryckningar.

Internationella domstolar

ICJ

1945 bildade FN den Internationella domstolen ”International Court of Justice” (ICJ) i Haag, Nederländerna. Domstolen är ett av FN:s sex huvudorgan. Domstolen har huvudsakligen använts för att avgöra gränstvister mellan stater. I Wikipeda framgår följande:

”Efter att domstolen fastslagit att USA:s förtäckta krig mot Nicaraguastod i strid med folkrätten, drog sig USA undan från domstolens tvingande jurisdiktion 1986. USA godtar domstolens jurisdiktion endast från fall till fall. Kapitel XIV i FN-stadgan ger FNs säkerhetsråd rätt att framtvinga de beslut som domstolen fattat. Detta kan emellertid hindras med det veto som säkerhetsrådets fem permanenta medlemmar har.”

Även om ICJ är maktlös när det gäller att framtvinga beslut mot någon av de fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet, så är uttalandet om Nicaragua ett mycket viktigt fall. Det handlar om USA:s omfattande stöd till den reaktionära upprorsrörelsen Contras under 80-talet. Domstolens utslag påvisar att det är förbjudet att intervenera i en annan stats inre angelägenheter ”genom att rekrytera, träna, beväpna, utrusta, finansiera, leverera till och i övrigt uppmuntra, stödja och hjälpa militära och paramilitära aktioner i och mot en annan stat” (citerat ur boken ”Lagen mot Krig” utgiven av Celanders förlag, sid 134). Utslaget visar att USA:s många inblandningar i oberoende staters inre angelägenheter efter andra världskriget strider mot FN-stadgan.

Ad hoc-tribunaler

Efter att ad hoc-tribunalerna Internationella krigsförbrytartribunalen för forna Jugoslavien (ICTY) och Internationella Rwandatribunalen (ICTR) bildats för att döma krigsförbrytare i tidigare Jugoslavien respektive Rwanda framfördes önskemål om en permanent domstol, som senare blev ICC (se nedan). Men det finns ingen artikel i Förenta nationernas stadga eller i kapitel VII i FN-stadgan som legaliserar upprättandet av juridiska eller ens skenbart juridiska tribunaler som ICTY och ICTR av säkerhetsrådet även om de kallas för subsidiära organ; de är segrarnas redskap för att döma de besegrade. I fallet Jugoslavien framfördes ett flertal klagomål från olika organisationer på NATO:s omfattande bombningar med många civila offer, men klagomålen avfärdades av ICTY utan undersökning.

ICC

På initiativ av FN:s generalförsamling upprättades ”International Criminal Court” (ICC) enligt det s.k. Romfördraget år 2002. ICC har också sitt säte i Haag. Stadgarna har signerats och ratificerats av 107 länder. USA har signerat men inte ratificerat. USA och Israel har även sagt sig vilja dra tillbaka sina signaturer, men det är oklart om det är möjligt. Det var president Bill Clinton som skrev på 1998 mindre än en månad innan han avgick. Det allvarligaste brottet, ”brott mot freden”, finns inte med i fördraget, förmodligen efter påtryckningar av USA, som hela tiden har fört ett dubbelspel. Samtidigt med signeringen godkändes en lag i USA (American Service Members Protection Act 2002), som ger presidenten fullmakt att använda alla tillgängliga medel för att frita ”USA:s eller allierades personal, häktade eller fängslade på uppdrag av ICC”. De stater som inte ratificerat fördraget är inte bundna av domsluten, däribland alltså USA. Dessutom kan medlemmar av FN:s säkerhetsråd förhindra att ett ärende som gäller deras egna brott tas upp av ICC genom att inlägga sitt veto. Och hittills har domstolen enbart dömt afrikaner, inga vita européer eller nordamerikaner.

Rättegångarna i Nürnberg

Rättegångarna mot de nazistiska krigsförbrytarna efter andra världskriget var även de i viss mån ett uttryck för segrarnas rättvisa. Blitzen, terrorbombningarna över London, togs aldrig upp som en åtalspunkt mot flygvapenchefen Herman Göring. Det hade inneburit att även de allierades förödande bombningar mot tyska städer 1944-45, när Tyskland redan i praktiken var besegrat, hade kommit i fokus. Men domarna mot de nazistiska krigsförbrytarna var ändå en viktig händelse där det fastslogs att det allvarligaste brottet av alla var ”brott mot freden”, att starta ett angreppskrig liknande det som Tyskland gjorde i Polen. I ett yttrande heter det att ”om överträdelser mot fördrag är brott, så är de brott antingen det är Förenta staterna eller Tyskland som utför dem och vi är inte beredda att skapa en regel om kriminellt uppträdande mot andra som vi inte skulle vara villiga att tillämpa mot oss själva”.

Det var USA som ledde rättegångarna i Nürnberg och som sedan var med om att utforma FN-stadgan som baserades på Nürnbergtribunalen när det gäller synen på angreppskrig. Den amerikanske chefsåklagarens i Nürnberg, Robert Jackson, yttrade att ”Vi får aldrig glömma att det underlag på vilket vi idag dömer dessa anklagade är det underlag på vilket historien kommer att döma oss i morgon. Att överräcka dessa anklagade en giftbägare är detsamma som att föra den till våra egna läppar.” FN-stadgan gäller fortfarande, även för USA.

 Ett mycket intressant fall redovisades av Mr. Inder Comar, jurist och målsägarbiträde för den irakiska kvinnan Sundus Shaker Saleh. Efter USA:s invasion av Irak 2003 förlorade den ensamstående mamman till tre barn sitt hem och alla tillgångar och tvingades fly till Jordanien 2005. Nästan ett decennium senare leder hon en s.k. grupptalan i en domstol i San Fransisco, Kalifornien. Ett grupptalanmål är möjligt enligt en USA-lag där antingen en grupp eller en ensam person kan föra talan på mångas vägnar, som har utsatts för liknande lidande och skada som civila. Mr. Inder Comar förklarar hur det är möjligt att enligt USA:s lag föra talan även för en utländsk medborgare i en amerikansk domstol om målsägaren har utsatts för en oförrätt eller kränkning enligt internationell lag eller fördrag, som signerats av USA. Den lagen gäller då även i USA under artikel VI, paragraf 2, i Förenta staternas konstitution.

De sex anklagade inför domstolen i Kalifornien är f.d. president George W. Bush, Richard Cheney, Donald Rumsfeld, Condoleezza Rice, Colin Powell och Paul Wolfowitz. De anklagade har brutit mot Kellogg-Briand-pakten från 1928 som signerats av USA och som ligger till grund för Nürnbergtribunalen. Målsägarsidan hävdar att USA gjort sig skyldigt till ”aggressionsbrott”, d.v.s. ”brott mot freden” eftersom anfallet mot Irak inte hade beslutats av FN:s säkerhetsråd. Detta är första gången sedan Nürnbergrättegångarna som någon åtalats för aggressionsbrott inför en auktoriserad domstol.

President Obama ryckte snabbt ut med sina jurister för att skydda sin företrädare från anklagelserna från Sundus Shaker Saleh. Juristerna menade att den s.k. ”Westfallakten”, som är ett slags skydd för regeringstjänstemän var tillämplig i detta fall. Och i augusti 2013 begärde USA:s justitiedepartement att de anklagade skulle garanteras juridisk immunitet. Frågan är ännu inte avgjord. Justitiedepartementet hävdar att vid planeringen och genomförandet av kriget så handlade dessa personer inom sitt normala och legitima arbetsområde (enligt Westfallakten). Men som Mr. Inder Comar påtalade under Irakkommissionens kongress, så är det helt förvånansvärt att påstå att startandet av aggressionskrig skulle ingå som normala arbetssysslor för presidenten och hans ministrar och dessutom att manipulera allmänna opinionen med uppblåsta underrättelserapporter och med att lögnaktigt påstå att det fanns kopplingar i Irak till al-Qaida.

Herman Görings ande lever

Justitiedepartementet hävdar också att frågan om USA:s ansvar för attacken mot Irak är alldeles för ”politisk” för att avgöras av en domstol. Det råder en slående likhet mellan det påståendet och Herman Görings yttrande inför Nürnbergtribunalen att rättegången var politisk och inte juridisk. Men Nürnbergrättegångarna byggde i allra högsta grad på juridiska definitioner och argument.

I Storbritannien inleddes en undersökning, ”the Chilcot Enquiry”, om den brittiska regeringens agerande vid inledningen av Irakkriget. Utredningen påbörjades 2009 och samlade in vittnesuppgifter och förhörde även Tony Blair, premiärminister när kriget inleddes. Den brittiska regeringen hävdar att vissa uppgifter om beslutet att delta i kriget inte kan offentliggöras på grund av USA:s vägran. Fem år efter att utredningen inleddes har ännu inget resultat presenterats.

Initiativ från det civila samhället

I Storbritannien startade journalisten George Monbiot en kampanj, ”arrestera Blair”, med ledning av en brittisk lag som möjliggör för medborgare att arrestera kriminella. Tony Blair har med stöd av denna lag ”arresterats” fem gånger. Ett av de mest spektakulära ingripandena var när en kypare på en restaurang i London City arresterade Blair. Det fick stort medialt genomslag även internationellt. Det här är en utmärkt form av civila initiativ

En annan aktion mot tortyren och förnedringen av civila fångar i Irak leddes av ”Public Interest Lawyers” i Storbritannien, som bl.a. tog upp fallet Baha Mousa, som dödades av brittiska trupper efter invasionen 2003. De presenterade i januari 2014 en chockerande dossier på 250 sidor för ICC om tortyr, sexuella övergrepp, skenavrättningar, avlivande av fångar med elström, grov misshandel och utpekade f.d. försvarsministern Adam Ingram m.fl. som ansvariga för dessa brott mot mänskligheten. Enligt tidningen The Guardian den 13 maj i år kan processen ta flera år. Det troliga är att anklagelserna avfärdas av ICC. Men som ett resultat av dessa och andra initiativ har opinionen mot krig stärkts i Storbritannien. Civilsamhället lyckades inte stoppa invasionen av Irak 2003, men helt klart spelade svängningen i folkopinionen en avgörande roll när det gäller planen på anfall mot Syrien, som stoppades i det brittiska parlamentet. Senare visade opinionsundersökningar att det rådde en stark opposition också mot militära aktioner i Ukraina.

En lyckad aktion genomfördes också av juristen Roberto Zamora i Costa Rica. Costa Rica uttalade sitt officiella stöd för ”de villigas koalition” i Irak. Landet har ingen armé, den demobiliserades 1948 och kort därefter uttalade Costa Ricas högsta domstol att ”fred är ett grundläggande värde för vår nation”. Zamora ifrågasatte stödet till invasionen av Irak 2003 och menade att det stod i strid med landets uttalade neutralitet och att anfallet på Irak var ett brott mot FN-stadgan. Domstolen accepterade Zamoras argument och annullerade uttalandet till stöd för invasionen.

Slutledningar och framtida steg

Alltför sällan blir den legala statusen av Irakkriget föremål för granskning av dunkla skäl, skriver rapportens författare i sammanfattningen. När TV-kamerorna följer i kölvattnet efter det militära tillbakadragandet kvarstår konsekvenserna av krigets verklighet. Kravet på rättvisa följer inte logiken i medias synfält och bör inte överlåtas till de mäktigas nycker. IADL:s kongress har understrukit vikten av uthållighet i kampen mot straffrihet för de skyldiga. Kongressen har präglats av mycket professionalism och djupa diskussioner och idéer om hur de skyldiga till slut skall ställas inför rätta, skriver författarna vidare. En viktig slutsats är att rikta fokus på att förebygga kommande krig och inte enbart reagera på redan existerande krig. Dessa krig är inte ad hoc, de är del av en global strategi, ekonomisk och politisk. Flera av talarna på kongressen menade att även det ekonomiska systemet går hand i hand med det politiska och militära. Professor Niloufer Bhagwat yttrade att:

”Vi som jurister och lagkunniga tycks ha blivit vilseförda av våra egna illusioner genom att tro att det var möjligt att undvika krig, oberoende av det ekonomiska och politiska systemet i dominerande nationer genom att enbart försvara legala strukturer och system, förlitande oss på tidigare exempel och pacifism, snarare än att opponera oss mot de politiska och ekonomiska system, som använder krig som alternativ policy, genom finansiella och andra monopol som söker möjligheter att expandera överallt i världen för profiter till vilket pris som helst. Kan ett sådant politiskt system vara grunden för en rättvis internationell ordning i världen?”

Opinionen i USA förtjänar särskild uppmärksamhet. Det amerikanska folket är i stort behov av nya visioner. Medvetenheten bland folk i USA ökar att det inte finns några riktiga politiska möjligheter i det befintliga systemet. Men USA är fortfarande en mycket svår plats för aktivism. Om kampanjen skall nå framgång betyder det att man måste bryta ner den kompakta mur av apati som finns i det amerikanska samhället. En mycket viktig kampanj är den som startats av Ross Caputi – ”the Justice for Fallujah Project”. Möten organiseras över hela landet där fokus inriktas på att ”återupprätta rättvisa” och att betala reparationer för allt det lidande och den förstörelse som USA:s krigsmakt har förorsakat i Falluja och i hela Irak.

Trots all osäkerhet som medvetet har skapats när det gäller internationell lag och FN-stadgan, så är det fortfarande den som gäller, även om slirande folkrättsprofessorer, angelägna om karriären, och anpassliga politiker försöker få oss att tro annat. Men många fler internationella jurister och andra experter måste engageras i kampanjen för rättvisa. Även irakiska jurister kan involveras genom att det organiseras s.k. ”workshops”. Det är också en utmaning att hitta olika vägar för att finansiera verksamheten.

Men frågan om rättvisa måste hela tiden hållas levande. Folkdomstolar, som den i Kuala Lumpur, fyller här en utmärkt funktion. En viktig strategi är att söka politiskt allierade som är villiga att sträva efter att etablera ett nytt legalt system, som omöjliggör straffrihet för segrarna i partiska och fördomsfulla rättegångar, där de av stormakterna uppriggade ad hoc-tribunalerna hittills enbart dömt serber och afrikaner. En ny inramning av rättvisan borde också kriminalisera ett rättsligt system som favoriserar dem med makt över de maktlösa; en kriminalisering av det ekonomiska system som välkomnar krig som en lönsam affärsmöjlighet; en kriminalisering av de media som upprätthåller lögnerna i ett kriminellt system. Utmaningen nu är att se till så att det inte finns någon säker fristad för krigsförbrytare.

Arne Hjorth har sammanfattat

Länkar:
Irakkommissionen - allmän rapport
http://www.brussellstribunal.org/article_view.asp?ID=1542


International Lawyers Seek Justice for Iraqis
Den oberoende journalisten Dahr Jamail
Del 1
http://www.brussellstribunal.org/article_view.asp?id=1501

On Bringing War Criminals to Justice
Dahr Jamail

Del 2
http://www.brussellstribunal.org/article_view.asp?id=1505

141230

Senast ändrad: 2015-01-02
.
IrakSolidaritets
Plattform
.

• USA ut ur IRAK – villkorslöst och omedelbart!

• Ett fritt och självständigt Irak!

• Stöd motstånds- kampen!

• Inget svenskt stöd till ockupationen!


----------------------


• An unconditional and immediate US withdrawal from Iraq!

• A free and independent Iraq!

• Support for the resistance struggle!

• No Swedish support to the occupation!


Iraq Solidarity Association in Stockholm

.
Irak
.
International Anti-Occupation Network
.
Fred i Irak är en möjlighet
Le Feyt-förklaringen
Le Feyt forklaring 08.pdf
.
.
IrakSolidaritets
Uttalanden
Läs mer
.

Brännpunkt Irak
(vår tidning)

Läs mer
.
Iraks kulturarv måste räddas
Läs och skriv på!
.
Stöd Iraks akademiker och intellektuella!
Läs och skriv på!
.
USA ut ur Irak
../../page_images/dot.gif
Powered by Enburk
© 2005-2008 IrakSolidaritet | Kontakt: info@iraksolidaritet.se | http://www.iraksolidaritet.se .